Men Dicken, men Dicken
Pilutta dej, pilutta dej
Jag vet nånting hemligt
som bara är för mej
* * *
Alltså:
AIK leder med 2-1.
I en ganska så viktig match mot Växjö.
Med 1.11 kvar av tredje perioden åker Växjö på en 2+10.
AIK får spela PP. Ska bara stänga matchen.
Men Dicken vill gå på offensiven. Men Dicken vill fullfölja bakom kassen. Men Dicken drar på sig en tvåa för hakning. Med trettio jävla sekunder kvar.
Pilutta, pilutta.
Tre sekunder efter att pucken släppts i AIK:s zon smäller det bakom Fasth i kassen: 2-2.
Man blir trött ibland.
* * *
Det kändes fint och hedersamt att få hylla Roger Andersson och David Engblom. Det var de värda. På sätt och vis var det kanske inte så fel heller att vi inte var fler än dryga 4000 gnagare på plats. Jag menar, folk som stannar hemma en kväll som denna - de gör ju bara samma sak som de gjort de senaste tio åren. Inget nytt under solen. Ingenting att förvånas över. Ingen nämnd, ingen glömd.
* * *
Patric Blomdahl är värd ett stycke för sig. Målet han gör ikväll håller högsta Bång-klass. Men det bekymrar mig en aning att Blomdahl gör som han gör. För det är viktigt med roller, har jag förstått, att varje enskild spelare köper just sin roll i laget och inte börjar rucka på de fastlagda principerna. Hur ska detta sluta? Den inre hierarkin, som Boork gillar att babbla om, riskerar att förändras och skapa oro i leden. Vad blir det härnäst? Hattrick av Fish? Slagsmål med Liwing? En helgjuten insats av Stefan Johansson? Nä, så här kan vi förstås inte ha det. Blomdahl får sluta hålla på. Kom ner på jorden, Flower Valley. Börja brunka!
* * *
Man måste skjuuuta, brukar jag säga till Baloo på bästa värmländska ett par tre-sjutton gånger per period. Man måste skjuuuta!
Idag sköööts det en hel del, men alldeles för sällan på mål. Kent McDonell skulle antagligen inte ens träffa kassen om han så hade lasersikte på klubban. Karln är ett unikum i branschen. Lägger till rätta, lååångsamt. Siktar, lääänge. Skjuuuter - hårt så in i helvete! Tre meter över.
En annan som kan skjuta är Gynge. Men sedan media (och AIK själva, t.ex. i Magasin 33) börjat uppmärksamma hans målskytte och målgestikulerande så tycks det ha låst sig för målkungen. Eller så är det Salmonssons fel helt enkelt. Han ska ju, helt enligt egen utsago, ha gnidit sitt klubblad mot Gynges för att på så vis få del av King Richards magi. Tyvärr tycks det där stick-ollandet eller vad man ska kalla det ha slagit helt fel ut. Salle satte visserligen två mot Dif men Gynge verkar fullständigt ha tappat knycken.
* * *
Modo-Djurgården 1-0 (0-0, 0-0, 1-0)
Mål: Lehtivuori. Tid: 59.59.
Och i Mallmö visar Hugo Boss att det där med "mycket pengar, lite hjärta" bara verkar gälla laget hans. I jagets fall tycks det snarare handla om mycket pengar, lite hjärna.
Pilutta Dif och Mif.
tisdag 31 januari 2012
söndag 29 januari 2012
fredag 27 januari 2012
Natt
Det är inte ofta man är missnöjd efter en derbyseger men ikväll känns det surt. Det blev två poäng men det borde ha blivit tre.
För en simpel sittplatssupporter som en annan är det svårt att förstå vad Djurgårdens taktik egentligen gick ut på. Hade Hårde Hardy en plan eller var det bara en banan? Ville han verkligen se sitt lag bara vänta, vänta, vänta på Gnaget? Med mycket flyt fick de med sig en pinne, gårdarna. De förtjänade den inte. Men så är varken hockeyn är tillvaron som hockeysupporter ofta särskilt rättvis.
Lika obegriplig som Djurgårdens taktik var, var polisens taktik för att "säkerställa ordningen". Varför går man, till synes helt utan anledning, in och särar på två sjungande klackar? Vad vill man uppnå med en sådan demonstration? Är det för den här typen av menlösa
"preventiva insatser" som AIK och Djurgården debiteras fett? Många med mig skulle bra gärna vilja veta. Vad var egentligen poängen?
Jag brukar inte försvara våldsamma supportrar och det är ingenting jag tänker börja med ikväll heller. Lika lite tänker jag börja försvara vakter och/eller poliser som missbrukar sitt våldsmonopol. Jag har varit med om tillräckligt många möten med puckon i uniform för att veta vad vissa av dem går för. Det är inte bara s.k. risksupportrar som drabbas av deras godtycke, tro för helvete inte det. För ett par veckor sedan höll jag själv på att bli fysiskt avvisad från Hovet i en periodpaus. Mitt brott? Efter en pisspaus i första periodens power-break hade jag råkat äntra läktaren under spelets gång. Dessutom hade jag - allt enligt de två biffiga vakterna som bokstavligt talat fångade upp mig på väg till kaffe- och mazarinhörnan - nonchalerat en publikvärd som bett mig att vänta in nästa avblåsning!
Så kan det gå till i samband med ett idrottsevenemang i Stockholm. Så är det att vara trogen AIK:are med säsongskort och gnagarhjärta.
Tänk på det alla ni twittrare, bloggare, hockeyfans och annat löst folk som slentrianmässigt skyller oroligheterna i Globen på patrask och tokiga huliganer. Nästa gång kanske det är Ni som får ett batongslag över armen. Nästa gång kanske det är Ni som blir upptryckta mot en tegelvägg helt utan anledning. Nästa gång kanske det är Eran lille grabb som blir vittne till hur pappa blir uppläxad och hotad av en fet vakt med IQ som en fiskmås.
* * *
Ikväll glädjer jag mig åt två viktiga poäng som borde varit tre. Jag glädjer mig åt att Victor Ahlström äntligen fick göra mål igen och att Salle satte två. Jag glädjer mig åt att AIK trots allt vann och åt att Baloo och jag och våra bänkgrannar för dagen, Gnagarlunga och Blggnagare, fick jubla ikapp och vara glada till slut. Men kvällens derby lämnade en sur eftersmak. Jag behövde skriva av mig den och nu är jag äntligen klar.
För en simpel sittplatssupporter som en annan är det svårt att förstå vad Djurgårdens taktik egentligen gick ut på. Hade Hårde Hardy en plan eller var det bara en banan? Ville han verkligen se sitt lag bara vänta, vänta, vänta på Gnaget? Med mycket flyt fick de med sig en pinne, gårdarna. De förtjänade den inte. Men så är varken hockeyn är tillvaron som hockeysupporter ofta särskilt rättvis.
Lika obegriplig som Djurgårdens taktik var, var polisens taktik för att "säkerställa ordningen". Varför går man, till synes helt utan anledning, in och särar på två sjungande klackar? Vad vill man uppnå med en sådan demonstration? Är det för den här typen av menlösa
"preventiva insatser" som AIK och Djurgården debiteras fett? Många med mig skulle bra gärna vilja veta. Vad var egentligen poängen?
Jag brukar inte försvara våldsamma supportrar och det är ingenting jag tänker börja med ikväll heller. Lika lite tänker jag börja försvara vakter och/eller poliser som missbrukar sitt våldsmonopol. Jag har varit med om tillräckligt många möten med puckon i uniform för att veta vad vissa av dem går för. Det är inte bara s.k. risksupportrar som drabbas av deras godtycke, tro för helvete inte det. För ett par veckor sedan höll jag själv på att bli fysiskt avvisad från Hovet i en periodpaus. Mitt brott? Efter en pisspaus i första periodens power-break hade jag råkat äntra läktaren under spelets gång. Dessutom hade jag - allt enligt de två biffiga vakterna som bokstavligt talat fångade upp mig på väg till kaffe- och mazarinhörnan - nonchalerat en publikvärd som bett mig att vänta in nästa avblåsning!
Så kan det gå till i samband med ett idrottsevenemang i Stockholm. Så är det att vara trogen AIK:are med säsongskort och gnagarhjärta.
Tänk på det alla ni twittrare, bloggare, hockeyfans och annat löst folk som slentrianmässigt skyller oroligheterna i Globen på patrask och tokiga huliganer. Nästa gång kanske det är Ni som får ett batongslag över armen. Nästa gång kanske det är Ni som blir upptryckta mot en tegelvägg helt utan anledning. Nästa gång kanske det är Eran lille grabb som blir vittne till hur pappa blir uppläxad och hotad av en fet vakt med IQ som en fiskmås.
* * *
Ikväll glädjer jag mig åt två viktiga poäng som borde varit tre. Jag glädjer mig åt att Victor Ahlström äntligen fick göra mål igen och att Salle satte två. Jag glädjer mig åt att AIK trots allt vann och åt att Baloo och jag och våra bänkgrannar för dagen, Gnagarlunga och Blggnagare, fick jubla ikapp och vara glada till slut. Men kvällens derby lämnade en sur eftersmak. Jag behövde skriva av mig den och nu är jag äntligen klar.
onsdag 25 januari 2012
Festen fortsätter
Det finns de som säger att Luleå spelar tråkigt. Det där har jag aldrig förstått. Hockey går väl ändå ut på att vinna...?
I kväll lirade Luleå loppan med Linköping och i förrgår bjöds det champagnehockey mot Frölunda. Jag såg stora delar av matcherna och måste säga att jag njöt långa stunder. En sådan disciplin, en sådan genomtänkt spelidé, ett sådant homogent, lojalt och fint jobbande gäng de har fått ihop där uppe i Norrbotten! Rönnken är ju så jävla skön att man får ståfräs i boxerkalsongen. Här snackar vi inte raggarhockey med svängdörr. Här snackar vi Rönnkenhockey med hänglås.
När Luleå sätter fart fattar man vad Wikegård menar med att elitserielagen numera befinner sig i underhållningsbranschen.
I kväll var det Toni Koivistos tur att kliva fram. Igen! Han avgjorde mot Indians. Han avgjorde mot Cluben. Mot AIK för några dagar sedan var han förstås värdelös (även om han med fett mycket flyt lyckades få till två målpass). Koivisto är en härlig spelare. Rolig, underhållande... typiskt Luleå på något sätt. Om Gud vill och om det finns någon rättvisa i världen så visar Toni vägen även på fredag då Luleå tar sig an sopiga Färjestad i Karlstad. Jag har redan laddat skafferiet med diverse smått och gott. En sann hockeyälskare säger liksom inte nej till fredagsmys med Kuleå Hockey.
Men dessförinnan: Derby! Hardy är het, Fimpen är fet. Greken är galen och Bom Bom går bet.
Apa apa, upp och hoppa
Hoppa ända ner i HA
Apa apa, upp och hoppa
Hoppa ända ner i HA
I kväll lirade Luleå loppan med Linköping och i förrgår bjöds det champagnehockey mot Frölunda. Jag såg stora delar av matcherna och måste säga att jag njöt långa stunder. En sådan disciplin, en sådan genomtänkt spelidé, ett sådant homogent, lojalt och fint jobbande gäng de har fått ihop där uppe i Norrbotten! Rönnken är ju så jävla skön att man får ståfräs i boxerkalsongen. Här snackar vi inte raggarhockey med svängdörr. Här snackar vi Rönnkenhockey med hänglås.
När Luleå sätter fart fattar man vad Wikegård menar med att elitserielagen numera befinner sig i underhållningsbranschen.
I kväll var det Toni Koivistos tur att kliva fram. Igen! Han avgjorde mot Indians. Han avgjorde mot Cluben. Mot AIK för några dagar sedan var han förstås värdelös (även om han med fett mycket flyt lyckades få till två målpass). Koivisto är en härlig spelare. Rolig, underhållande... typiskt Luleå på något sätt. Om Gud vill och om det finns någon rättvisa i världen så visar Toni vägen även på fredag då Luleå tar sig an sopiga Färjestad i Karlstad. Jag har redan laddat skafferiet med diverse smått och gott. En sann hockeyälskare säger liksom inte nej till fredagsmys med Kuleå Hockey.
Men dessförinnan: Derby! Hardy är het, Fimpen är fet. Greken är galen och Bom Bom går bet.Apa apa, upp och hoppa
Hoppa ända ner i HA
Apa apa, upp och hoppa
Hoppa ända ner i HA
Gästbloggare: Greken
Timrå-AIK 1-0 (0-0, 0-0, 0-0, 1-0)
Om matchen: ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHHH! Bra ödds.
tisdag 24 januari 2012
lördag 21 januari 2012
Heaven and hell
Det blev en lördag i Scaniarinken. Inför 287 åskådare besegrade AIK J20 bottenlaget SSK med 3-2.
Vi hade roligt, min lille grabb, jag och ett par gnagare därtill. Det bjöds en småkul tillställning, AIK spelade stundtals bra, stundtals okej. Vi fick se ett par snygga mål, ett par sköna tacklingar och ett par duktiga målvakter. Det fanns korv med bröd, kaffe, mjölk och en massa roliga saker att upptäcka för barn upp till 32. Det enda som saknades var en kringelknutte kallad Kent. Han hade väl annat för sig. Synd på en i övrigt finfin start på lördagen.
Matchen spelades tidigt på dagen, nedsläpp 12.40. Därmed hann man hem i god tid för att hinna se Luleå-AIK på teve. Tyvärr.
Nästa gång tar jag hellre en heldag på Lilla Beiruts Kebab, besöker Tom Tits Experiment eller hoppar från 10:an på Sydpoolen med magen före. Vad som helst är bättre än att se Luleå nolla AIK. Mitt älskade men (mot Luleå) ack så impotenta AIK. I dag dessutom utan Dicken. Ska man vinna över Luleå måste man naturligtvis göra mål. Ska man få till en hockeymatch mot Luleå måste man göra första målet. Annars blir det som i dag; åka, åka, åka, byta. Åka, åka, åka, bryta ihop. Man blir bitter och less, det är butter tristess.
Luleå är inte hockey, det är antihockey. Och AIK har fortfarande inte lärt sig hur man knäcker Rönnken-koden.
Till nästa säsong tänker jag så klart förnya mitt säsongskort, men jag vill ha en specialvariant. Det ska gälla alla matcher utom de mot Luleå. (Detta sa jag redan inför senaste hemmamatchen mot Luleå, som AIK förresten vann fett rättvist med 3-2, så kom inte och jiddra skoterraggare.) Jag har faktiskt redan mejlat en förfrågan till AIK:s biljettansvarige och inväntar svar. Förhoppningsvis förstår han att jag inte skämtar. När det gäller AIK, hockey och rajtantajtan är jag nämligen nästan alltid dödligt seriös.
I den storslagna låten Connemara beskriver Ulf Lundell helvetet "som en tisdag på IKEA, bland köer, korv och mos". Det var pre-Rönnken.
Snart kommer döden som en dimma
som ett himmelskt ljus
eller som ett rent helvete
som en lördag i Coop Arena
mot tråååååååkiga Luleå
Vi hade roligt, min lille grabb, jag och ett par gnagare därtill. Det bjöds en småkul tillställning, AIK spelade stundtals bra, stundtals okej. Vi fick se ett par snygga mål, ett par sköna tacklingar och ett par duktiga målvakter. Det fanns korv med bröd, kaffe, mjölk och en massa roliga saker att upptäcka för barn upp till 32. Det enda som saknades var en kringelknutte kallad Kent. Han hade väl annat för sig. Synd på en i övrigt finfin start på lördagen.
Matchen spelades tidigt på dagen, nedsläpp 12.40. Därmed hann man hem i god tid för att hinna se Luleå-AIK på teve. Tyvärr.
Nästa gång tar jag hellre en heldag på Lilla Beiruts Kebab, besöker Tom Tits Experiment eller hoppar från 10:an på Sydpoolen med magen före. Vad som helst är bättre än att se Luleå nolla AIK. Mitt älskade men (mot Luleå) ack så impotenta AIK. I dag dessutom utan Dicken. Ska man vinna över Luleå måste man naturligtvis göra mål. Ska man få till en hockeymatch mot Luleå måste man göra första målet. Annars blir det som i dag; åka, åka, åka, byta. Åka, åka, åka, bryta ihop. Man blir bitter och less, det är butter tristess.
Luleå är inte hockey, det är antihockey. Och AIK har fortfarande inte lärt sig hur man knäcker Rönnken-koden.
Till nästa säsong tänker jag så klart förnya mitt säsongskort, men jag vill ha en specialvariant. Det ska gälla alla matcher utom de mot Luleå. (Detta sa jag redan inför senaste hemmamatchen mot Luleå, som AIK förresten vann fett rättvist med 3-2, så kom inte och jiddra skoterraggare.) Jag har faktiskt redan mejlat en förfrågan till AIK:s biljettansvarige och inväntar svar. Förhoppningsvis förstår han att jag inte skämtar. När det gäller AIK, hockey och rajtantajtan är jag nämligen nästan alltid dödligt seriös.
I den storslagna låten Connemara beskriver Ulf Lundell helvetet "som en tisdag på IKEA, bland köer, korv och mos". Det var pre-Rönnken.
Snart kommer döden som en dimma
som ett himmelskt ljus
eller som ett rent helvete
som en lördag i Coop Arena
mot tråååååååkiga Luleå
torsdag 19 januari 2012
Familjehemligheter
La Familia har det lite jobbigt just nu och ingen är gladare än jag. Det är nästan lika skönt att piska upp laget med det lila extra som det är att köra över Djurgården. Man mår bra. Man mår prima. Man njuter hela vägen hem från Hovet. Man går som på moln och trallar sig en skön dansbandslåt med sväng i. Hade jag bara sett en karlstatös på bron över Nynsvägen vete fan om jag inte bjudit upp 'na på en dans.Det är nånting med den där dysfunktionella familjen som får mig att njuta nästan lika mycket över AIK:s seger som över FBK:s förlust. Avundsjuka, skulle vissa kanske säga, men det vore för enkelt. Mitt förhållande till Familjen är mer komplicerat än så. Skadeglädjen kan inte bara viftas undan med en simpel loserförklaring. Nä, det här handlar om något mer, något djupare rotat som är svårt att ta på. Jag gräver i min bottenlösa själ och hittar ett par ord: självgodhet och storhetsvansinne. Där har vi det.
Sedan han gett Czarnecki sparken med omedelbar verkan sa Håkan Loob bland annat så här till TT:
Det är klart att det är skitjobbigt. Han har haft en väldigt avancerande karriär, från att träna juniorhockey till att träna Bofors och sedan Brynäs. Nu var han i en storklubb och hade chansen att vinna något, då är det såklart väldigt jobbigt att få ett sådant besked. Källa
"Nu var han i en storklubb och hade chansen att vinna något." Till skillnad från när han var i lilla kravlösa Brynäs med andra ord.
Efter kvällens klara AIK-seger på förväntar jag mig minst tre akuta åtgärder från Familjens överhuvud. Till att börja med måste Håkan Loob få arslet ur vagnen och en gång för alla kräva en stängd elitserie. För det andra måste han kräva en utökning av antalet elitserielag. För det tredje måste han hota med att flytta Färjestad till en europaliga för rika "storklubbar".
* * *
Och så några väl valda ord om AIK:s formidabla insats:
Fasth, Dicken, Gynge, Rosén.
Det räcker så.
* * *
Och så några väl valda ord om AIK:s formidabla insats:
Fasth, Dicken, Gynge, Rosén.
Det räcker så.
* * *
Avslutningsvis tänder jag ett ljus till minne av Peter Åslin, som trots att han gick bort alldeles för tidigt bland annat hann med att vinna två SM-guld med AIK, 1982 och 1984.
En tyst minut inför kvällens match hade kanske varit på sin plats.
Länktips: En målvaktshjälte med glöd
onsdag 18 januari 2012
måndag 16 januari 2012
Brinn hjärtat brinn
Bröderna Ahlström har fått en ny lekkamrat den här säsongen. Fram till i kväll har han varit en ganska tråkig kille som när tvillingarna velat spexa och snurra runt mest säkrat bakåt och agerat präktig storebror duktig. Men så denna magiska afton i Scandinavium klev han fram och blev brorsan med Oscar och Victor. En halvminut in i förlängningen lirade Victor Daniel som lirade Oscar som lirade Daniel och vips var det mål och avgjort och finito. Gnagarhjärtat slog volter av lycka och glöden som brinner så stark därinne flammade upp igen. Det är jämna plågor, eld och lågor.
Man vet att man börjar bli gammal när man verkligen njuter av att se Pavlikovsky behandla pucken i egen zon.
Richard Gynge gjorde mål i tredje perioden, igen. Han är makalös! Tjugo mål nu och fler lär det bli. Det finns så mycket att glädjas över varje gång Gynge trycker dit pucken. Mål för AIK, naturligtvis. Men också sättet han gör sig spelbar på, sättet han skjuter på och inte minst sättet han firar på. Gynge är hela Elitseriens skyttekung och frågan är om han inte snart är med och nosar uppe i den absoluta toppen av poängligan också. Makalös utveckling på AIK:s nummer 10! Landslagsklass tror jag snart Mårts tycker också.
Man vet att man fortfarande är ett barn när man skickar pubertala SMS till Greken efter AIK:s femtielfte utvisning i matchen.
Att vara hockeybiten, närmast fixerad som en annan, är både roligt och oroligt. Jag har väldigt svårt att se njutningen. Ändå älskar jag att se AIK spela hockey. Jag får aldrig nog, efter en avslutad match ser jag genast fram emot nästa. Det är som att ha en sjuka i blodet. Ett beroende skulle man kanske kunna säga. Och det blir faktiskt bara värre med åren. Efter ett par års dipp, då jag följde lagets framfart med en viss distans, brinner nu hjärtat vildare än någonsin tidigare. Jag vet inte om det är en försenad 30-årskris eller nåt men faktum är att jag älskar det.
Brinn hjärtat brinn! Vinn Gnaget vinn!
Man vet att man börjar bli gammal när man verkligen njuter av att se Pavlikovsky behandla pucken i egen zon.
Richard Gynge gjorde mål i tredje perioden, igen. Han är makalös! Tjugo mål nu och fler lär det bli. Det finns så mycket att glädjas över varje gång Gynge trycker dit pucken. Mål för AIK, naturligtvis. Men också sättet han gör sig spelbar på, sättet han skjuter på och inte minst sättet han firar på. Gynge är hela Elitseriens skyttekung och frågan är om han inte snart är med och nosar uppe i den absoluta toppen av poängligan också. Makalös utveckling på AIK:s nummer 10! Landslagsklass tror jag snart Mårts tycker också.
Man vet att man fortfarande är ett barn när man skickar pubertala SMS till Greken efter AIK:s femtielfte utvisning i matchen.
Att vara hockeybiten, närmast fixerad som en annan, är både roligt och oroligt. Jag har väldigt svårt att se njutningen. Ändå älskar jag att se AIK spela hockey. Jag får aldrig nog, efter en avslutad match ser jag genast fram emot nästa. Det är som att ha en sjuka i blodet. Ett beroende skulle man kanske kunna säga. Och det blir faktiskt bara värre med åren. Efter ett par års dipp, då jag följde lagets framfart med en viss distans, brinner nu hjärtat vildare än någonsin tidigare. Jag vet inte om det är en försenad 30-årskris eller nåt men faktum är att jag älskar det.
Brinn hjärtat brinn! Vinn Gnaget vinn!
söndag 15 januari 2012
In the mood for Glenn
Det finns mycket skit man kan säga om Frölunda men man ska inte sparka på den som tigger.
De e la 'nte Frölundas fel att de är fattiga och fula. För ett par år sen var de rika som troll, men numera råder bistra tider i Göteborg. Tur att kommunen är go och ställer upp. Värre med fulspelet då. Tolsas smäll på Ölvestad var kanske inte meningen men den på Tjärnqvist var inte särskilt vacker. Sen får Ronnie på Lugna Puckar tycka vad han vill. Efter att ha sett situationerna ett antal gånger är jag säker på att Tolsa har en avstängning att vänta, med rätta.
Jag återkommer ständigt till det töntiga i att som Frölunda heta Indians i efternamn och jag tjötar om 'et igen. Indians? Vad är det för jevvla namn? Västra Frölundas Indianer vore i så fall roligare. Eller för att relatera namnet åtminstone lite grann till det underbara spelet ishockey: Indianarna.
Det bästa med årets upplaga av Frölunda är Sebastian Collberg. Om man vill va riktigt redig och rolig så kan man kalla honom för Colle. Vem som är Ada i rada av goa och glada vete fan men det är inte så noga. Huvudsaken man har roligt och är lagom käck. En annan kul grej med Frölunda är deras souvenirer. I Frölundas webbshop kan man köpa ett Iphonefodral för hundra spänn. Hundra spänn!! Det är så dyrt för en fattig hockeyfan att det gör ont i plånboken.
Är ni med i matchen eller är ni med inte?! Iphone. Ont. Jajaja, den var enna dålig. Men jevvligt go!
Det handlar om att komma i stämning. Om att bli varm i kroppen, laddad i knoppen och få fjong på... ja, ni fattar vad jag menar. Jag vill känna lust och energi, jag vill dunka upp lagom mycket puls i blodet för att få den rätta feelingen inför måndagens görheta hockeykväll. Därav detta sköna inlägg från den tillika alltid lika sköna och numera också pånyttfödde bloggaren som är jag. Bångus Ballérius. Also known as The biggest Boris in Blåsut. Åh, va go jag känner mig!
Förresten, har ni liksom en annan länge undrat varför Frölunda denna säsong åker omkring i dräkter med stora plåsterlappar på nedre ärmarna...?
De e la för att de blöööder.
De e la för att de blöööder.
Bara bacon
Jag tror att de allra flesta - spelare, ledare, reportrar och supportrar - var överens om att den här sjukt jämna serien skulle bli mindre sjukt jämn med tiden. Men det verkar inte sämre än att det blir precis tvärtom. Hastigt och lustigt är Färjestad indragna i striden kring strecken och det är naturligtvis både välförtjänt och underbart. Med Timrå avsågade står det nu mellan hela sju lag. Och i morgon möts Frölunda-AIK och Linköping-Modo. Rafflande är bara förnamnet.
Det är förstås en aning frustrerande när ens eget lag inte förmår skapa trygghetsavstånd neråt i tabellen. Å andra sidan; det är ju så här man vill att det ska vara! Varenda match är av betydelse. Alla vill till slutspel men få inser att det redan har börjat. AIK har rutin på detta sedan i fjol och förhoppningsvis vet alla i laget vad som gäller. Matcher som den igår är bara att dra lärdom av. In i skiten igen och vinn för helvete VINN! Vi har Frölunda i morgon, måndag och Färjestad på torsdag. På torsdag kväll kan AIK vara femma i tabellen. På torsdag kväll kan AIK vara i elva i tabellen.
Trots att det kändes piss efter matchen i går så var det befriande att ta del av eftersnacket. Bång, Carlsson, Gynge och Melin sa alla vad såna som jag ville höra: att insatsen sög flaggstång, om än uttyckt i andra ord.
Bång "Sämsta matchen för säsongen"
Carlsson: "Jag skäms just nu"
Gynge: "Vi spelar skit - riktigt dåligt"
Melin: "Lite oväntat"
Jag är inte orolig, ännu. En och annan plattmatch kan jag stå ut med. Jobbigare då med skador som de på Sandberg och Viklund. Skador tycker jag kan få drabba andra lag. Typ Växjö och Dif if. Skämt åsido så var det bara en tidsfråga innan även AIK skulle åka på sin beskärda del. Med skadeläget är det som med tabellvetet. Det är bara att gilla läget, ta en match i taget och fortsätta ösa på med klyschor. För övrigt skulle jag oerhört gärna vilja spontandra till Göteborg och Scandinavium i morgon men det får tyvärr bli en annan gång.
Livet är fullt av måsten och det gäller att tänka på kosten. Nu ska Boris bryna bacon och bli glad igen.
Det är förstås en aning frustrerande när ens eget lag inte förmår skapa trygghetsavstånd neråt i tabellen. Å andra sidan; det är ju så här man vill att det ska vara! Varenda match är av betydelse. Alla vill till slutspel men få inser att det redan har börjat. AIK har rutin på detta sedan i fjol och förhoppningsvis vet alla i laget vad som gäller. Matcher som den igår är bara att dra lärdom av. In i skiten igen och vinn för helvete VINN! Vi har Frölunda i morgon, måndag och Färjestad på torsdag. På torsdag kväll kan AIK vara femma i tabellen. På torsdag kväll kan AIK vara i elva i tabellen.
Trots att det kändes piss efter matchen i går så var det befriande att ta del av eftersnacket. Bång, Carlsson, Gynge och Melin sa alla vad såna som jag ville höra: att insatsen sög flaggstång, om än uttyckt i andra ord.
Bång "Sämsta matchen för säsongen"
Carlsson: "Jag skäms just nu"
Gynge: "Vi spelar skit - riktigt dåligt"
Melin: "Lite oväntat"
Jag är inte orolig, ännu. En och annan plattmatch kan jag stå ut med. Jobbigare då med skador som de på Sandberg och Viklund. Skador tycker jag kan få drabba andra lag. Typ Växjö och Dif if. Skämt åsido så var det bara en tidsfråga innan även AIK skulle åka på sin beskärda del. Med skadeläget är det som med tabellvetet. Det är bara att gilla läget, ta en match i taget och fortsätta ösa på med klyschor. För övrigt skulle jag oerhört gärna vilja spontandra till Göteborg och Scandinavium i morgon men det får tyvärr bli en annan gång.
Livet är fullt av måsten och det gäller att tänka på kosten. Nu ska Boris bryna bacon och bli glad igen.
lördag 14 januari 2012
Under isen
Hemmamatcher mot Modo verkar inte vara AIK:s melodi den här säsongen. När jag efter fiaskoinsatsen i mitten av november trodde att det inte kunde bli sämre trodde jag uppenbarligen åt skogen fel. Dagens prestation är det sämsta jag sett i år. Modo var förvisso bra och det ska de ha cred för men deras match ursäktar inte Gnagets bedrövliga dito. De två första perioderna genomfördes på ett så uselt sätt att spelarna borde skämmas. Än en gång lyckades de spela som sämst när publiken var som, nåja, nästan bäst.
Man blir less och förbannad. Var är inställningen? Var är glöden?
Ibland tror jag att AIK:s hockeylag anno 2011/2012 har anammat den moderna AIK-stilen; ett par bra matcher, några vinster, en massa mål - plötsligt tror man att man är ett topplag! Det stinker hybris om AIK. Jag hoppas att jag har fel men från mitt håll på läktaren ser det ut som att många spelare tror att de är bättre än vad de är. Det slafsas och slarvas och begås misstag stup i ett. Modos 0-1 efter 26 sekunder är typiskt för hela matchen. Medan modoiterna driver på och sköljer över AIK i byte efter byte efter byte, ägnar sig gnagarna mest åt att stå still och titta på. Patetisk insats, logiskt resultat.
* * *
Mot Frölunda på måndag vill jag se ett AIK som går tillbaka till att spela på sex backar. Det funkar inte att lira med åtta, särskilt inte när Viklund saknas. Materialet räcker inte till.
Jag vill se Stefan Johansson på bänken som sjunde back. Jag vill se Salmonsson skjuta ett skott som har chans att gå i mål. Jag vill se Fasth fokuserad från start.
Jag vill INTE se ännu en tidig timeout.
Jag vill se ett lag som vågar spela hockey, även på bortaplan. Ett lag som tar för sig från första nedsläpp, som ger fan i att slänga ifrån sig puckar hit och dit och som visar att de har i ett slutspel att göra.
* * *
Om man vill ha lite perspektiv på tillvaron så kan man alltid kolla in resultaten i HockeyAllsvenskan. Jag säger bara Borås. Borås!!
Man blir less och förbannad. Var är inställningen? Var är glöden?
Ibland tror jag att AIK:s hockeylag anno 2011/2012 har anammat den moderna AIK-stilen; ett par bra matcher, några vinster, en massa mål - plötsligt tror man att man är ett topplag! Det stinker hybris om AIK. Jag hoppas att jag har fel men från mitt håll på läktaren ser det ut som att många spelare tror att de är bättre än vad de är. Det slafsas och slarvas och begås misstag stup i ett. Modos 0-1 efter 26 sekunder är typiskt för hela matchen. Medan modoiterna driver på och sköljer över AIK i byte efter byte efter byte, ägnar sig gnagarna mest åt att stå still och titta på. Patetisk insats, logiskt resultat.
* * *
Mot Frölunda på måndag vill jag se ett AIK som går tillbaka till att spela på sex backar. Det funkar inte att lira med åtta, särskilt inte när Viklund saknas. Materialet räcker inte till.
Jag vill se Stefan Johansson på bänken som sjunde back. Jag vill se Salmonsson skjuta ett skott som har chans att gå i mål. Jag vill se Fasth fokuserad från start.
Jag vill INTE se ännu en tidig timeout.
Jag vill se ett lag som vågar spela hockey, även på bortaplan. Ett lag som tar för sig från första nedsläpp, som ger fan i att slänga ifrån sig puckar hit och dit och som visar att de har i ett slutspel att göra.
* * *
Om man vill ha lite perspektiv på tillvaron så kan man alltid kolla in resultaten i HockeyAllsvenskan. Jag säger bara Borås. Borås!!
fredag 13 januari 2012
Klapp & klang - lavemang!
Till att börja med måste jag återigen klargöra att det bästa med att AIK vann i Kinnarps Arena i går var att det fick tyst på de där jävla klapporna. HV:s sittplatsklappor måste vara det töntigaste och mest skitnödiga Elitserien har att erbjuda just nu. Möjligen i konkurrens med Fakers-lakejernas ramsa "Vi är bästa brandgula laget".
AIK gjorde en bra bortamatch, en av de bättre den här säsongen faktiskt. Första perioden började visserligen sådär men Gnaget spelade upp sig. Samtidigt som HV, som så många gånger förr den här säsongen (dock ej så ofta mot AIK) såg bleka och halvsega ut, ångade AIK på och gick rättvist upp i tvåmålsledning i andra. Trots HV:s reducering såg det ganska tryggt ut i tredje. Men HV gör ett snyggt mål efter att ha tagit ut keepern och det är inte mycket att säga om det. När Josh avgjorde i förlängningen kändes det som den seger det var. Två poäng är förvisso färre än tre, men två poäng är fler än en så man får vara nöjd och tillfreds trots allt.
Fast det var lite synd att Per Ledin saknades skadad. Det blir ju så mycket roligare att vinna när grisen är på isen.
Stefan Johansson fick äntligen göra mål i går och det var verkligen på tiden. Vi satt och skojade om det under senaste hemmamatchen mot Linköping, att Johansson p.g.a. sin egen måltorka vägrade att passa Carlsson som vid ett par tillfällen stod skjutsugen på blå. Johansson var förstås rädd för att Fish skulle komma ikapp honom i skytteligan. Nu, med två kassar på kontot, kan Johansson vara lugn och det skulle inte förvåna ett dugg om han, förutom att trycka in sitt tredje och kanske fjärde mål för säsongen i morgon mot Modo, även serverar Carlsson till hans första strut i A-laget. Fish har ju sett hetare ut än någonsin på sistone och var nära både mot Brynäs och Linköping. Kommer det i morgon så vet jag minst en gnagare på läktaren som kommer att få ett barnsligt glädjefnatt.
I morgon ser jag, som vanligt när det vankas helghockey nuförtiden, matchen från kortsidan och AIK:s Kids Zone.
* * *
Baloo har gnällt och klagat oroväckande lite på sista tiden. Ett tecken så gott som något på att AIK spelar hyfsad hockey. Men samtidigt lite oroväckande. Vanligtvis är det nämligen så att ju mer Baloo gnäller och klagar - över uppspelen, tempot, McDonell, det dåliga powerplayspelet och så vidare - desto bättre brukar Gnaget börja prestera. Nu sitter han mest och småmyser under matcherna på Hovet och det kan aldrig vara bra i längden. Har AIK månne nått sin peak?
Som tur är kommer Sussie med lillsuspens orkester till stan i morgon och det brukar få fart på gubben. Baloo har sina hatobjekt precis som alla andra. Särskilt smått åldrade gnällspikar från landsortslagen brukar kunna få sin beskärda del av glåpord muttrade efter sig. Jag är inte helt säker men jag tror faktiskt att Niklas Sundström placerar sig tämligen tätt intill Pelle Prestberg i toppen av Baloos lista över bespottningsvärda bonnlurkar.
Återstår att se om Baloo behagar bidra med ett uttömmande svar på detta. Kommentarsfältet är öppet für alle.
* * *
Till sist: Som stenhård stockholmare med stake och stajl har jag så oerhört svårt att ta HV71:s klapp- och klanghörna på allvar när den i unison målbrottskör ägnar delar av matchen åt att skandera "Solna-tattare". Störtlöjligt. Jönsköpings gosskör borde kunna bättre.
AIK gjorde en bra bortamatch, en av de bättre den här säsongen faktiskt. Första perioden började visserligen sådär men Gnaget spelade upp sig. Samtidigt som HV, som så många gånger förr den här säsongen (dock ej så ofta mot AIK) såg bleka och halvsega ut, ångade AIK på och gick rättvist upp i tvåmålsledning i andra. Trots HV:s reducering såg det ganska tryggt ut i tredje. Men HV gör ett snyggt mål efter att ha tagit ut keepern och det är inte mycket att säga om det. När Josh avgjorde i förlängningen kändes det som den seger det var. Två poäng är förvisso färre än tre, men två poäng är fler än en så man får vara nöjd och tillfreds trots allt.
Fast det var lite synd att Per Ledin saknades skadad. Det blir ju så mycket roligare att vinna när grisen är på isen.
Stefan Johansson fick äntligen göra mål i går och det var verkligen på tiden. Vi satt och skojade om det under senaste hemmamatchen mot Linköping, att Johansson p.g.a. sin egen måltorka vägrade att passa Carlsson som vid ett par tillfällen stod skjutsugen på blå. Johansson var förstås rädd för att Fish skulle komma ikapp honom i skytteligan. Nu, med två kassar på kontot, kan Johansson vara lugn och det skulle inte förvåna ett dugg om han, förutom att trycka in sitt tredje och kanske fjärde mål för säsongen i morgon mot Modo, även serverar Carlsson till hans första strut i A-laget. Fish har ju sett hetare ut än någonsin på sistone och var nära både mot Brynäs och Linköping. Kommer det i morgon så vet jag minst en gnagare på läktaren som kommer att få ett barnsligt glädjefnatt.
I morgon ser jag, som vanligt när det vankas helghockey nuförtiden, matchen från kortsidan och AIK:s Kids Zone.
* * *
Baloo har gnällt och klagat oroväckande lite på sista tiden. Ett tecken så gott som något på att AIK spelar hyfsad hockey. Men samtidigt lite oroväckande. Vanligtvis är det nämligen så att ju mer Baloo gnäller och klagar - över uppspelen, tempot, McDonell, det dåliga powerplayspelet och så vidare - desto bättre brukar Gnaget börja prestera. Nu sitter han mest och småmyser under matcherna på Hovet och det kan aldrig vara bra i längden. Har AIK månne nått sin peak?
Som tur är kommer Sussie med lillsuspens orkester till stan i morgon och det brukar få fart på gubben. Baloo har sina hatobjekt precis som alla andra. Särskilt smått åldrade gnällspikar från landsortslagen brukar kunna få sin beskärda del av glåpord muttrade efter sig. Jag är inte helt säker men jag tror faktiskt att Niklas Sundström placerar sig tämligen tätt intill Pelle Prestberg i toppen av Baloos lista över bespottningsvärda bonnlurkar.
Återstår att se om Baloo behagar bidra med ett uttömmande svar på detta. Kommentarsfältet är öppet für alle.
* * *
Till sist: Som stenhård stockholmare med stake och stajl har jag så oerhört svårt att ta HV71:s klapp- och klanghörna på allvar när den i unison målbrottskör ägnar delar av matchen åt att skandera "Solna-tattare". Störtlöjligt. Jönsköpings gosskör borde kunna bättre.
torsdag 12 januari 2012
HV71 - AIK 2-3
Det bästa med att AIK vann i Kinnarps Arena var att det fick tyst på de där jävla klapporna.
onsdag 11 januari 2012
Balls of the Boris
För ett par månader sedan blev jag, föga överraskande, utnämnd till expert. Som vana besökare av Black Boris kanske märkte så steg denna utnämning mig snabbt åt huvudet. Jag fick fett höga tankar om mig själv, såg mig plötsligt lite grann som hockeybloggarnas svar på Jan Guillou. Jag fick hybris och halvbång på en och samma gång. I ett par veckors tid gick jag runt och jäste och väntade på att få ett samtal från TV4 eller Rosa Bladet. Som den expert jag innerst inne alltid vetat att jag varit räknade jag kallt med en egen TV-show, en videoblogg och inte minst lite sjysst snabb deg. Det var dax för Boris att casha in!Trodde jag. Men samtalet kom aldrig. Jag som hade sett fram emot att välja och vraka mellan buden, gå på röda matten och bli bundis med Boorken, fann mig snart villrådig och vilsen, irrandes omkring i min egen bloggbod. Jag var en expert utan show. En cool kille utan krönika. En Boris blott bloggandes inför blygsam besökarskara. Vad skulle jag göra? Hur skulle jag odla mitt varumärke? Vilka grepp skulle jag ta till för att en gång för alla bli Boris med svenska folket?
Jag tänkte och tänkte och tänkte mig trött. Kom inte på någon strålande idé. Gick istället ner mig och in i väggen av de inre och yttre kraven på att leverera. Därav det abrupta bloggavbrottet veckorna före jul! Knäckt, krossad och knäsvag abdikerade jag från min tron som missbelåten expert. Jag sa till mig själv: Det är inte mödan värt. Får man ingen TV-show kan det lika gärna vara. Varför ska jag bjuda på gratis expertanalyser när andra badar i pengar och får basta med Challe B...? Boris blev bitter. Besviken och bränd.
* * *
Men så för ett par veckor sen kom jag på't! Som en blixt från klar himmel slog snillet till i skallen och ballen. Jag skulle börja med en lista. En sån där lista som alla riktiga experter har nuförtiden. En lista där jag listar grejer och prylar och annat smått och gott som jag, bara jag, listat ut är värda att hamna på en lista.
Listan måste naturligtvis ha ett namn. Jag tänkte på alla experter jag inte känner men som jag känner igen när jag ser på TV och det slog mig att nästan alla kallar sina listor för något fränt och fräckt som mer eller mindre rimmar väl med deras namn. Typ Being Boork, Rena rama Renberg, Chilla med Challe och Rönnqvists Hockeyrunk.
Efter att ha funderat och begrundat och vägt det ena alternativet mot det andra bestämde jag mig ikväll för vad min lista ska heta: Balls of the Boris! På Balls of the Boris hoppas jag med jämna mellanrum kunna presentera aktuella hockeyrelaterade grejer som får det att rycka lite extra i borisbaguetten. Jag smygstartar med att avsluta detta extremsköna inlägg med en första fallossalt genomtänkt lista.
Balls of the Boris (20120111)
Plats 3: Slaka aka Cluben
Elitseriens minst målkåta lag är äntligen tillbaka där de hör hemma, i bottenträsket. Boris hoppas att de åker ur och att Jämtin i sin tur packar trunken och flyttar hem. Anderas skulle garanterat trivas i lag med Dicken. Båda har nämligen lika lockigt och läckert hår.
Plats 2: Joakim Thelin
Mats Thelins son som skördat stora framgångar med AIK:s J20-lag i höst och vinter. 16 mål på 27 matcher blev det i J20 SuperElit Norra men det är inte därför han är med på listan. Nej, det som denna gång kvalificerar Thelin är hans nya smeknamn, myntat av en kul kolsäck jag känner: Halv-Bång.
Plats 1: Richard Gynge
Elitseriens skönaste och mest potente målspottare är underbar att skåda. En mästare på att smyga upp bakifrån och dunka på. Varje gång Gynge klappar med klubban vet man att det är nära. Jublar orgasmiskt i samband med sina mål. Klart att han gör, killen älskar ju att scora!
tisdag 10 januari 2012
Jämtin, Jämtin, ditt gnagarglin
Jag ville skriva om Fredrik Carlsson och om hans första fullträff ikväll. Men Slakas Norrena stod i vägen, så det blir mest gnagarglin och gnäll. Men först ett rejält gnagarflin.
This one is for Andreas Jämtin:
(Inspirerad av Berit - Sveriges bästa speaker - tänker jag i detta inlägg översätta - translate - allt väsentligt innehåll till engelska så att även våra transatlantiska stjärnspelare förstår. Utifall att de skulle råka slinka in, menar jag. In case they happened to drop by.)
Andreas Jämtin är ett gnagarglin. Jag har länge velat ha honom tillbaka i Gnaget, hade faktiskt visst hopp om att det skulle bli så också, men det var innan han skrev på ett låångt kontrakt med Cluben. Efter kvällens uppvisning visste fan om jag någonsin vill se honom på Hovet mer överhuvudtaget. Psykbrytet som gick ut över Stefan Johansson var fegt, fult och fantastiskt korkat. Dessutom renderade det i ett psykbryt på läktaren; Boris blev Greken för ett par sekunder.
Jämtin har uppenbarligen inte alla hästar hemma - he has not got all the horses at home - och hans impulskontroll tycks det vara sämre ställt med än på länge. Han uppför sig på isen ungefär som en annan gör när dammsugaren krånglar samtidigt som det ringer på dörren och Jehovas Vittnen står i farstun. Det har hänt och jag bad dem dra åt hevete. It has actually happened and I begged them go to hell. Det är kanske jobbigt att spela i ett skitlag. Maybe it's hard to play for a poor team. Men det ursäktar inte idiotin.
Jämtin blir förhoppningsvis avstängd ett par matcher. I så fall har han gjort Gnaget en tjänst större än på många år. LHC är ett av lagen som AIK kan och bör ha bakom sig när serien är färdigspelad. De behöver sitt svin på isen. Det är precis som Johannes Salmonsson skriver på twitter: "Jämtin e en grym hockeyspelare men väldigt korkad." Jämtins dumhet kan bära Linköpings Hockey Club hela vägen ner i kvalserien. Ingen skulle jubla mer än jag om det blev så.
Nu skulle jag vilja veta om Jämtin har en sån dära nedflyttnings-klausul i kontraktet. Du är välkommen hem när du vill, Andreas!
This one is for Andreas Jämtin:
(Inspirerad av Berit - Sveriges bästa speaker - tänker jag i detta inlägg översätta - translate - allt väsentligt innehåll till engelska så att även våra transatlantiska stjärnspelare förstår. Utifall att de skulle råka slinka in, menar jag. In case they happened to drop by.)
Andreas Jämtin är ett gnagarglin. Jag har länge velat ha honom tillbaka i Gnaget, hade faktiskt visst hopp om att det skulle bli så också, men det var innan han skrev på ett låångt kontrakt med Cluben. Efter kvällens uppvisning visste fan om jag någonsin vill se honom på Hovet mer överhuvudtaget. Psykbrytet som gick ut över Stefan Johansson var fegt, fult och fantastiskt korkat. Dessutom renderade det i ett psykbryt på läktaren; Boris blev Greken för ett par sekunder.
Jämtin har uppenbarligen inte alla hästar hemma - he has not got all the horses at home - och hans impulskontroll tycks det vara sämre ställt med än på länge. Han uppför sig på isen ungefär som en annan gör när dammsugaren krånglar samtidigt som det ringer på dörren och Jehovas Vittnen står i farstun. Det har hänt och jag bad dem dra åt hevete. It has actually happened and I begged them go to hell. Det är kanske jobbigt att spela i ett skitlag. Maybe it's hard to play for a poor team. Men det ursäktar inte idiotin.
Jämtin blir förhoppningsvis avstängd ett par matcher. I så fall har han gjort Gnaget en tjänst större än på många år. LHC är ett av lagen som AIK kan och bör ha bakom sig när serien är färdigspelad. De behöver sitt svin på isen. Det är precis som Johannes Salmonsson skriver på twitter: "Jämtin e en grym hockeyspelare men väldigt korkad." Jämtins dumhet kan bära Linköpings Hockey Club hela vägen ner i kvalserien. Ingen skulle jubla mer än jag om det blev så.
Nu skulle jag vilja veta om Jämtin har en sån dära nedflyttnings-klausul i kontraktet. Du är välkommen hem när du vill, Andreas!
söndag 8 januari 2012
Wall Of Honour
Inspirerad av AIK:s historiegrupp har jag bestämt mig för en alldeles egen Wall Of Honour. Det blir en vägg som förhoppningsvis kommer att fyllas på med jämna mellanrum. På BB:s Wall Of Honour platsar endast AIK:are som på olika sätt gjort ett speciellt avtryck i mitt svarta hjärta, spelare och annat löst folk som än idag dyker upp i mina dagdrömmar, som stör min nattsömn eller som på andra sätt skapar lust och olust i min växelrika vardag.
Först ut är en före detta fethet gnagare som på sin tid fick mitt hjärta att slå och min tonårssparris att stå. Jag snackar hjältarnas hjälte. Jag snackar iskall import, slovak på Z, överbetald utfyllnad de luxe. Nej, jag snackar inte Zzzednik. Gnagare nummer ett på BB:s Wall Of Honour är ingen mindre än eder ödmjuke bloggares stora idol och förebild. Mannen, myten, legenden:
#31 Boris Zabka!
Boris Zabka var såå dålig. Han var så dålig att man inte kunde låta bli att älska honom. Totalt ofarlig framåt, tämligen orörlig bakåt. På 49 matcher i Elitserien, den hemska säsongen 2001/2002, lyckades Big Boris göra noll poäng. Däremot klarade han av att dra på sig hela 110 utvisningsminuter, vilket mig veterligen fortfarande är gnagiskt klubbrekord under en säsong i Elitserien.
Sitt första och hittills enda mål i AIK sparade Boris till säsongens minst betydelsefulla match.
I kvalseriens sista omgång, inför 460 betalande åskådare på Hovet besegrade ett redan avsågat Gnaget gästerna Björklöven med 5-3. Matchens sista mål gjordes av Boris sedan Björklöven i jakt på kvittering tagit ut keepern. Faktum är dock att pucken aldrig var inne. En motståndare hann kasta klubban och lyckades därmed hindra Boris från att skjuta, varför domaren i enlighet med reglerna dömde mål. Signifikativt, som experterna brukar gilla att säga.
Läs även:
Matchreferatet från AIK-Björklöven
"Boris Zabka - slovakisk back i AIK"
(kort presentation + intervju med nyförvärvet, hösten 2001, i vilken Boris bl.a. berättar att han är en offensiv spelare)
Först ut är en före detta fethet gnagare som på sin tid fick mitt hjärta att slå och min tonårssparris att stå. Jag snackar hjältarnas hjälte. Jag snackar iskall import, slovak på Z, överbetald utfyllnad de luxe. Nej, jag snackar inte Zzzednik. Gnagare nummer ett på BB:s Wall Of Honour är ingen mindre än eder ödmjuke bloggares stora idol och förebild. Mannen, myten, legenden:
#31 Boris Zabka!
Boris Zabka var såå dålig. Han var så dålig att man inte kunde låta bli att älska honom. Totalt ofarlig framåt, tämligen orörlig bakåt. På 49 matcher i Elitserien, den hemska säsongen 2001/2002, lyckades Big Boris göra noll poäng. Däremot klarade han av att dra på sig hela 110 utvisningsminuter, vilket mig veterligen fortfarande är gnagiskt klubbrekord under en säsong i Elitserien.
Sitt första och hittills enda mål i AIK sparade Boris till säsongens minst betydelsefulla match.
I kvalseriens sista omgång, inför 460 betalande åskådare på Hovet besegrade ett redan avsågat Gnaget gästerna Björklöven med 5-3. Matchens sista mål gjordes av Boris sedan Björklöven i jakt på kvittering tagit ut keepern. Faktum är dock att pucken aldrig var inne. En motståndare hann kasta klubban och lyckades därmed hindra Boris från att skjuta, varför domaren i enlighet med reglerna dömde mål. Signifikativt, som experterna brukar gilla att säga.
Läs även:
Matchreferatet från AIK-Björklöven
"Boris Zabka - slovakisk back i AIK"
(kort presentation + intervju med nyförvärvet, hösten 2001, i vilken Boris bl.a. berättar att han är en offensiv spelare)
lördag 7 januari 2012
En del av mitt hjärta
En meningsfull konversation på Bättre Lasses f.d. hockeyblogg (numera forum för folk från Fjollträsk) fick mina känslor i svall. Och plötsligt insåg jag varför det blivit så svårt att finna inspiration och bloggarlust i höst och vinter. Det är Kringelknuttens fel. Mannen vars fina fasta former satte fart på mig och mina små hormoner. Hans hockeyhjältar befinner sig sedan ett par månader en trappa ned. Kringelknutten själv har slagit sarg ut och gått och blivit Poppen med hela syrianska folket.
Tomas Ledin har redan tagit den till fulländning så jag överlåter till honom att uttrycka min innerliga känsla för Knutten.
Vad gör du nu för tiden...?
Tomas Ledin har redan tagit den till fulländning så jag överlåter till honom att uttrycka min innerliga känsla för Knutten.
Vad gör du nu för tiden...?
fredag 6 januari 2012
Forgiven, not forgotten
Jag har under en längre tid (läs typ hela säsongen) känt mig besvärad och grinig i samband med AIK:s bortamatcher. Tycker inte ens att det är kul att se matcherna längre, blir mest frustrerad och irriterad. Gårdagens kalkoninsats i Linköping bröt inte mönstret direkt. Tvärtom. Första perioden var rent ut sagt usel. Till och med Fredrik Carlsson såg vilsen och yr ut. Stefan Johansson och Jonas Liwing turades om att leka hej kom och hjälp mig och Daniel Bång var fullständigt osynlig.
Jag är för lat för att orka ta reda på hur många gånger Roger Melin har tvingats ta time-out i början av bortamatcherna men något säger mig att det är alldeles för ofta för att vara sunt.
Bortatabellen bekymrar mig en smula. Endast tre trepoängare på sjutton försök är... inte särskilt bra. Det är faktiskt bara Frölunda som är sämre.
Fanns det något postitivt att ta med sig från Linköping? Nej.
Min svärmor har en sån där gammal handsydd sak på väggen som gamla tanter brukar ha. Jag brukar stanna upp framför den ibland och reflektera över livet. Så här står det på den:
"Lär dig livets stora gåta - älska, glömma och förlåta."
Det är så klokt och käckt formulerat tycker jag. Man blir liksom lite djup när man ser den där väggprydnaden. Man inser att livet är så mycket mer än hockey och rajtan tajtan. Man får distans till vardagens måsten och bekymmer. "Lär dig livets stora gåta..."
Jag kommer att tänka på Rikard Franzén. Frazze Tyson. Och jag minns alla fina stunder. Jag minns när han täckte skott med hela käften en kväll i Globen mot HV71. Jag minns när han lyfte buren mot Boden så det blev straff. Jag minns när han gav diverse djurgårdare en smocka i schimpanseriet. Det var tider det. Sen gick det utför och åt helvete. Men den förlorade fånen kom tillbaka.
Du är förlåten Frazze men inte glömd. Som i en Corrs-låt från 95: Forgiven, not forgotten.
Djupt, som sagt.
Men livet stora gåta: "Älska, glömma och förlåta" var det ju. Till min stora besvikelse har jag fortfarande inte lärt mig hela gåtan. Älska och förlåta, det är min pryl. Det där med att glömma är liksom lite svårare. Min minnesbank är som en gammal elefants, trots att jag fortfarande är både ung och viril. Hjärnan suger fortfarande åt sig som en svamp. Jag kan på kort sikt knappast räkna med någon begynnande senilitet. (Har idag hört på nyheterna att det börjar runt 45 men dit har jag alltså en bra bit att vandra.)
* * *
Gårdagens skitmatch är ett minne blott. Eftersom det berömda matchprogrammet alldeles uppenbart är konstruerat av ett tvättäkta hockeypucko så får jag dock - precis som alla andra gnagare - vänta ett bra tag på att få se mitt älskade lag in action igen.
Som tur är spelas det J20 på Ritorp i helgen. Kanske ser jag en match eller två. Juniorhockey har ju blivit så jäävla populärt.
torsdag 5 januari 2012
Boris 3 år
Det har varit dålig sprutt på bloggeriet på sista tiden men kanske kommer det igång nån gång som Bång. I alla fall så fyller BB år idag. Som present vill jag ha tre mål, tre poäng samt minst tre trevliga kommentarer. Allra helst vill jag dock ha en Wall of shame på Hovet för samtliga medlemmar i AIK:s så kallade historiegrupp. Avslutar med en skön sång som handlar om mig och min förträfflighet.
tisdag 3 januari 2012
Vi är överallt!
Trots att jag är en fett upptagen man i mina bästa år har jag tid att leta uppslag till intressanta och folkbildande blogginlägg. Imponerande! Idag ger BB ett smakprov på hur vi AIK:are skildrats i svenska filmer och TV-serier. Varning för starka bilder och budskap!
Vi börjar med Rederiet. Fantastiskt klipp med två välrenommerade skådisar i högform. Bästa replikskiftet:
- Vad håller du på med då, TV-spel eller?
- Nej, jag skriver en bok faktiskt.
- Om AIK...?
Klipp två är från den kolossalt genomtänkta filmen Yrrol. Johan Ulvesson bör ej förväxlas med Martin Sevc, även om likheterna är slående, åtminstone för en blind.
Det tredje klippet är skrämmande nog hämtat från en barnfilm! Och vi börjar nu skönja ett mönster: Återigen framställs AIK:are på ett allt annat än fördelaktigt sätt.
Var ska detta sluta...?
Jo HÄR, med den mest minnesvärda fiktive AIK:aren av dem alla, uppfinnaren från Sundbyberg. Det var för övrigt han och ingen annan som en gång i tiden kom på den briljanta idén att AIK skulle lira hockey i KHL. Efter en längre utläggning frågade dock mannen på patentverket hur det skulle gå till att fylla Globen fyra gånger på åtta dagar (spelprogrammet ser ut ungefär så i KHL) varpå uppfinnaren så klart svarade: Tänkte inte på det.
Det kan vara värt att slänga in en liten länk till ett Bajen-klipp också. Till skillnad från ovan nämnda skildringar av AIK:are är detta klipp faktiskt varken särskilt fördomsfullt eller missvisande.
Bye bye!
Vi börjar med Rederiet. Fantastiskt klipp med två välrenommerade skådisar i högform. Bästa replikskiftet:
- Vad håller du på med då, TV-spel eller?
- Nej, jag skriver en bok faktiskt.
- Om AIK...?
Klipp två är från den kolossalt genomtänkta filmen Yrrol. Johan Ulvesson bör ej förväxlas med Martin Sevc, även om likheterna är slående, åtminstone för en blind.
Det tredje klippet är skrämmande nog hämtat från en barnfilm! Och vi börjar nu skönja ett mönster: Återigen framställs AIK:are på ett allt annat än fördelaktigt sätt.
Var ska detta sluta...?
Jo HÄR, med den mest minnesvärda fiktive AIK:aren av dem alla, uppfinnaren från Sundbyberg. Det var för övrigt han och ingen annan som en gång i tiden kom på den briljanta idén att AIK skulle lira hockey i KHL. Efter en längre utläggning frågade dock mannen på patentverket hur det skulle gå till att fylla Globen fyra gånger på åtta dagar (spelprogrammet ser ut ungefär så i KHL) varpå uppfinnaren så klart svarade: Tänkte inte på det.
Det kan vara värt att slänga in en liten länk till ett Bajen-klipp också. Till skillnad från ovan nämnda skildringar av AIK:are är detta klipp faktiskt varken särskilt fördomsfullt eller missvisande.
Bye bye!
måndag 2 januari 2012
Brunett-Balle diggar Kinch och laddar fett
Det bor en Boris i mitt blod. Han är laddad och tänd. Det bor en Boris i mitt blod. Han är taggad och spänd.
Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för om det är en bra idé att börja blogga igen men jag ska göra ett tappert försök, tänker jag och smattrar på tangentbordet likt en annan Brunett-Balle.
Jag rivstartar med ett osammanhängande inlägg om Dicken, ditten och datten.
Låt oss börja med med en slags orgasm.
Ååh, jag säger som Micke Renberg: Åååh, vad det är sköönt med hockey. Ååh, vad bra det känns. Åååh, Chris, ser du så fint de spelar, åååååååååh.
Va är det frågan om...? Har samtliga svenska kommentatorer gått i Wikegårds gap-och-skrik-skola? Herregud.
Man nyårslovar familjen att man INTE ska skrika, gapa, vråla och skråla mitt i natten. Man lovar att inte väcka den sambo som sover. Man håller sitt löfte och man kniper som värsta lösmagen en varm och svettig dag i juni - i Vadstena! - och man sitter där i soffan och lider, ja, man lider sig igenom en junisfjunismatch, och man håller alltså käften fastän man inget hellre vill än att släppa loss och släppa lös, och vad händer? Vad händer? Chris (hur kan man heta Chris?) och Fjantiga Renberg gapar och tjuter som vore de två brunstiga jag vet inte vad en erotisk kväll i Calgary. Kramas och bär sig åt.
Man blir mållös.
Men det blir inte Sanny Lindström. Nänänä, inte Sanny inte. Han njuter av att höra två vuxna karlar bära sig åt i en svettig studio bortom Atlanten. Så till den milda grad att han känner sig manad att hylla gaphalsarna via twitter.
Dessa twittrande hockeyspelare. Ett kapitel för sig. För att inte tala om Fahlander. Vilken soppa! Vilken sopa!
Dicken gör en bra mycket bättre säsong än i fjol. Finns inte så mycket mer att säga om den staken.
Dicken II finns det mer att säga om. Men jag passar. Nöjer mig med ett antagande: Heter man Dick Axelsson får man kanske räkna med att folk hakar upp sig på ens kroppsdelar.
Datten så: AIK-Brynäs i morgon. Redan klockan 17 släpps pucken på Hovet. Veteranmatch står på programmet. Fett upphetsande naturligtvis. Jag går dit enbart för att få höra Lasse Kinch och Ankan Parmström kommentera spektaklet. Lasse Kinch. Snacka om att man saknat honom alltså. Det var kanske inte bättre förr men det var mer kinchy. Åååå vad bra det kändes då.
Edit 19:44
Vem kunde ana att en underskattad schlagerdonna kunde inspirera till ett sådant stordåd? Jag är tillbaka på banan! Tacka Anna Book för det.
Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för om det är en bra idé att börja blogga igen men jag ska göra ett tappert försök, tänker jag och smattrar på tangentbordet likt en annan Brunett-Balle.
Jag rivstartar med ett osammanhängande inlägg om Dicken, ditten och datten.
Låt oss börja med med en slags orgasm.
Ååh, jag säger som Micke Renberg: Åååh, vad det är sköönt med hockey. Ååh, vad bra det känns. Åååh, Chris, ser du så fint de spelar, åååååååååh.
Va är det frågan om...? Har samtliga svenska kommentatorer gått i Wikegårds gap-och-skrik-skola? Herregud.
Man nyårslovar familjen att man INTE ska skrika, gapa, vråla och skråla mitt i natten. Man lovar att inte väcka den sambo som sover. Man håller sitt löfte och man kniper som värsta lösmagen en varm och svettig dag i juni - i Vadstena! - och man sitter där i soffan och lider, ja, man lider sig igenom en junisfjunismatch, och man håller alltså käften fastän man inget hellre vill än att släppa loss och släppa lös, och vad händer? Vad händer? Chris (hur kan man heta Chris?) och Fjantiga Renberg gapar och tjuter som vore de två brunstiga jag vet inte vad en erotisk kväll i Calgary. Kramas och bär sig åt.
Man blir mållös.
Men det blir inte Sanny Lindström. Nänänä, inte Sanny inte. Han njuter av att höra två vuxna karlar bära sig åt i en svettig studio bortom Atlanten. Så till den milda grad att han känner sig manad att hylla gaphalsarna via twitter.
Dessa twittrande hockeyspelare. Ett kapitel för sig. För att inte tala om Fahlander. Vilken soppa! Vilken sopa!
Dicken gör en bra mycket bättre säsong än i fjol. Finns inte så mycket mer att säga om den staken.
Dicken II finns det mer att säga om. Men jag passar. Nöjer mig med ett antagande: Heter man Dick Axelsson får man kanske räkna med att folk hakar upp sig på ens kroppsdelar.
Datten så: AIK-Brynäs i morgon. Redan klockan 17 släpps pucken på Hovet. Veteranmatch står på programmet. Fett upphetsande naturligtvis. Jag går dit enbart för att få höra Lasse Kinch och Ankan Parmström kommentera spektaklet. Lasse Kinch. Snacka om att man saknat honom alltså. Det var kanske inte bättre förr men det var mer kinchy. Åååå vad bra det kändes då.
Edit 19:44
Vem kunde ana att en underskattad schlagerdonna kunde inspirera till ett sådant stordåd? Jag är tillbaka på banan! Tacka Anna Book för det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)