måndag 30 november 2009

Mor AIK

Sedan en tid tillbaka har det musikaliska utbudet här här i Borishov fått en delvis annan profil. Det är lite som med Leksand sedan de bytte tränare och fick in Lillstrumpa som kumpan till Sister Christer. Det är helt enkelt lite barnsligare här hemma nuförtiden. Lite skojigare, lite mer oförutsägbart.

Ulf, Bruce, Bob och Shane har fått ge viss vika för andra artister, såsom Trazan & Banarne, Sven-Ingvars (!) och inte minst Mora Träsk. Mora Träsk får mig osökt att tänka på Mora IK. Har ni tänkt på att om man tar Mora IK och puttar lite på bokstäverna så blir det Mor aIK! Eller för att göra gemene gnagare på Golden Hill glad: Mor AIK.

Tänka sig va! Mor AIK, det vore väl en flamma till mamma! Mor AIK låter lite grann som en mamma som bakar pepparkakor hela dagen. En mamma som har ett eget fabrikat. Mor AIK:s inlagda rabarbersoppa, typ. Om ni frågar mig så är Mor AIK helt klart att föredra framför Mother Russia. För att inte tala om Mor i skutan eller Mamma Scan.

Mor AIK ska det vara. Världens bästa hockeymorsa!

Det sura äpplet

Både Gnaget och jag hade förstås räknat med en seger i Sundsvall på söndagen. Tji fick vi. Det blir aldrig som man tänkt sig och ibland får man lov att bita i det sura äpplet. Det ingår i spelet att acceptera en tung förlust. Att gnälla på domaren, som vissa gnagare per automatik gör så fort ett resultat går oss emot, är bara fånigt. Det är bättre att fokusera på det som man faktiskt kan göra något åt. Nämligen det egna spelet och den egna insatsen.
-
Det fantastiska med ishockey är att man aldrig kan vara säker på någonting. Det är just detta som gör spelet så fascinerande. Det finns inget manus. Ingen kan på förhand veta vad som kommer att ske på isen. Ingen kan förutspå vem som kommer att göra mål eller vilket lag som kommer att vinna. Att gå på hockey är därför alltid spännande, alltid intressant. Det är aldrig roligt att förlora, men det hade varit väldigt tråkigt om man alltid vann.
-
Det finns en anledning till att jag hellre går och ser en hockeymatch i division 1 än en teaterpjäs på Dramaten. Det är det oförutsägbara som lockar, det oskrivna bladet som i samma stund som pucken släpps fylls med tecken av alla de slag. Hockeyspelet är ett skådespel där samtliga aktörer ständigt improviserar. Ibland blir resultatet magiskt, ibland närmast tragiskt. Oavsett vilket förblir hockeyn ett spel som fascinerar och engagerar. Och som ständigt ger oss nya vinnare och nya förlorare.
-
På onsdag är det match på Hovet igen. Mora kommer på besök och detta är verkligen något att se fram emot. Mötena med de röd-vit-svarta masarna brukar alltid vara sevärda och bjuda på riktigt bra och underhållande hockey. I fjol tog vi full pott mot Mora (9 poäng på tre matcher) och i år har vi hunnit med att slå dem borta efter en rejäl urladdning i sista perioden (2-6). Jag räknar med spänning och ett spel som heter duga. Djupt ner i jackfickan bär jag med mig mitt suraste äpple. Bara ifall att. Bara ifall att.
-
En som vet hur det är att ta en rejäl tugga av suräpplet är killen på filmen här nedan. Avdelning: Det blir aldrig som man tänkt sig.

söndag 29 november 2009

Antiklimax

Så snopet! Segern var ju så gott som bärgad. De tre poängen var nästan i hamn. Osten var halvvägs hem till boet. Och inte nog med det. Leksand låg under i Borås. Vad hände sen? Vad hände sen?

Gnaget tappade greppet. Likaså Borås. Sundsvall kom tillbaka och straffade oss brutalt. Leksand vände på steken och körde över Borås. Allting hände inom loppet av några minuter. Det var ju för väl ändå att Malmö torskade hemma. Mot Troja dessutom. TROJA! Laget som inför dagens match inte hade tagit en endaste trepoängare på bortaplan. Otroligt. Det är helt otroligt.*
-
Västerås tog två viktiga pinnar. Grattis GurkOlle, Sveriges trevligaste gurka. Den vinsten var DU värd!
-
Bofors tog också en välbehövlig seger. Man följde upp trean i Oskarshamn med ännu en hemma mot Almtuna. Nu är man med och nosar på topp-tre igen. Efter lagets dubblish förlustish mot Janne Karlssons Växjish för ett par veckor sedan trodde jag att Bobcats befann sig i fritt fall. Så var inte fallet. Nu blir det spännande att se om laget orkar hänga på i racet mot kvalserien.
-
Publiksiffran i Sundsvall imponerar. Hela 822 åskådare! Det är ungefär lika många som det brukar vara på AIK:s innebandymatcher, dvs. medan AIK:s hockeylag samtidigt spelar på Hovet inför sisådär 1200 pers.
-
Oliver Ekman-Larsson visade idag varför han redan i oktober utsågs till denna säsongs Most Valuable Player. Hans två mål i powerplay tog Leksand tillbaka in i matchen mot Borås. Dessutom stod OEL för en assist till 3-4-målet, också det i numerärt överläge.
-
Efter Leksands senaste match (Örebro borta i fredags) läste jag bl.a. följande rader på en blogg som jag besöker lite jämt och ständigt:
"Igår började man också kunna se hur Leksands powerplay håller på att likna något. Det kändes som om våra backar var mer aktiva och angelägna i sitt spel än tidigare. Kanske har det infunnit sig en ny insikt: Nu kan vi inte stå och vänta på Huokko längre, nu måste vi ta tag i detta på egen hand."
Jag konstaterar åter igen att Jämtleksing vet vad han talar om.
-
Jag bara måste få gotta mig lite till i dagens Malmö-kollaps. Troja gick alltså från 2-2 till 2-5 på ca fem och en halv minut. Otroligt. Det är helt otroligt.*
-
Avslutningsvis vill jag bara påminna om att en tidig utlösning aldrig är bättre än en ett utdraget klimax. Fråga bara Christian Sandberg.
*
Inför dagens allsvenska omgång värmde jag upp med att se en DVD med min gamla favoritserie Macken. Den är fortfarande lika bra som den var för över tjugo år sedan. Och mannen med den vita opeln är fortfarande lika rolig. Otroligt. Det är helt otroligt.

10 sekunder


Det tar 10 sekunder
innan Gnaget anfaller
mot Sundsvallsmålet
På 10 sekunder
går det i mina braller

Där kom målvrålet
Snart är Christian Boris hjälte
Han har krutet torrt
Sandberg, 10 sekunder

Underbart är kort
(Blöt kalling ger komfort)

Sköna söndag

Söndagar, vilodagar
dagar då man blott gör sådant som behagar
-
Ja, tänk om det vore så väl. Men så väl är det inte. Söndagar innebär såväl plikter som sportsliga nöjen, åtminstone om man är Boris. Och det är man ju. Eller, jag menar, det är jag ju.
-
Idag har jag bland annat handlat på ICA Dalen. ICA Dalen har liksom alla någorlunda normala nutida butiker söndagsöppet. Annat var det förr. Förr höll butikerna stängt på söndagar. Förr, inbillar jag mig, handlade man inte på söndagar. Man gick på sin höjd till kyrkan. I övrigt begick man ytterst få faktiska handlingar, ty det ansågs okristligt att slita på vilodagen. Nu levde ju jag inte förr och vet därför inte säkert hur det var då. Jag vet bara hur det är nu och nu är det hursomhelst inte som jag tror att det var förr.
-
Sundsvall är ett lag som hittills imponerat föga på mig. Senast de gästade Hovet såg spelarna trötta och ointresserade ut. AIK vann med 1-0 i en match som var ett sömnpiller. Så spelades matchen också på en söndag. Idag räknar jag med tuffa tag och tre poäng.
-
Sundsvall skall slås
Liksom Leksand av Borås
-
På ICA Dalen köpte jag, förutom allehanda nödvändigheter, Aftonbladet och dess söndagstidning. Jag vet inte varför jag envisas med att betala extra för den där söndagsbilagan. Den är lika kass varje gång. Fast det är klart, det finns ju kluriga korsord i den. Och så Malena förstås.

lördag 28 november 2009

Dark Doris

Ibland blir jag osäker
Vem tror hon att hon är
som flörtar vilt och fläker
ut sig till folks begär
Du dina höfter vickar
och ler under din sjal
Jag ser de lystnas blickar
hör främlingars förtal
Det viskas i salonger
Det snackas hit och dit
Det skrivs till och med sånger
om ryslig rysk invit
Vad som än händer
och vad som än sker
så förblir vi två fränder
Dig jag ej överger
Det säger jag så sant
som jag heter Black Boris
till dig otrogna tant
Du dumdryga Dark Doris
(På allmän begäran, ett förtydligande: Dark Doris = AIK Hockey)

fredag 27 november 2009

Lekstugan, laget och Lennart

För er som av olika skäl inte var på Hovet ikväll kan jag meddela att det är synnerligen trevligt att se Gnaget vinna med 8-0. Jag är säker på att Sven Lennart log i sin himmel över såväl den magnifika stämningen som det minnesvärda resultatet.
Laget gjorde vad de skulle för att hedra en av sina största och mest kärleksfulla supportrar. Vi som satt och stod på läktarna gjorde vårt till för att hylla en allas vår vän. Sven Lennarts plats stod tom bakom AIK:s bås men hans ande vilade över oss alla denna magiska afton.
-
Matchen blev egentligen aldrig någon riktig match. Det var snarare fråga om lekstuga från början till slut. AIK var överlägsna i allt. Troja förvandlades till statister när bröderna Ahlström, junisarna Nemeth, Franzén och Nordström, herrarna Sandberg och Gynge samt åldermannen Dick satte fart och tryckte på. Resultatet blev en överkörning av sällan skådat slag.
När Gynge tryckte in åttan återstod det hela tolv minuter av tredje perioden. Jag antar att fler än jag i det läget både trodde och hoppades på tvåsiffrigt. Eller som jag numera brukar säga: Dubblish siffrish! Nu blev det inga fler mål men vad gjorde egentligen det? Trojanerna, som kommit till stan med hopp om seger över nollåttorna, fick istället lämna isen med en nollåttatorsk i baken.
-
Snålblåsten fortsätter göra livet surt för de bortasvaga smålänningarna. Tre poäng är allt man lyckats skrapa ihop på tolv bortamatcher.
-
AIK:s goda utdelning i kväll innebär att vi åter toppar PP-ligan. Vårt solida försvarsspel innebär att vi dessutom tog tillbaka plats nummer ett i BP-ligan. Ännu en dubblish alltså.
-
Det här inlägget blev ganska dåligt men vad gör det? Man är ju i alla fall AIK:are...

Parrot's poetry


I en underjordisk liten koja
sitter det en svartgul papegoja
och bloggar om sin fredagshockeynoja
ty Gnaget är hans livboj och livsboja

I kväll ska papegojan ut och skoja
lattja lajban, flaxa, flyga, ploja
böka, stöka, stimma runt och stoja
leka lätt med bottenlaget Troja
-

torsdag 26 november 2009

Boris är en vinnare!

Jajamänsan, så är det slutligen bevisat. Boris är en vinnare! Det var inte bara Gnaget som drog till med en femetta igår kväll. Även jag, Black Boris, gjorde mos av en gurka igår.

I GurkOlles AS-tips blev jag ensam vinnare denna omgång. Dessutom vann jag den minst lika prestigefyllda och inbördes bloggkampen:
GurkOlle - Black Boris 1 - 5

Snack om Dubblish 2009. Martin Mutumba, släng dig i väggen!

Tim Turk

Det är förstås jättefånigt av mig att skratta åt folks roliga namn men det struntar jag i. Den här killen har ett alldeles för roligt namn för att jag ska kunna låta bli att fåna mig över det.
-
Jag har en vän som heter Greken
Han är galen i öddsstorleken
Gnaget har en kompis som heter Turken
Detta kan måhända göra Greken purken

onsdag 25 november 2009

Femetta

Femetta, en femetta
Vad säger vi om detta?
Femetta, en femetta
Jag tror det börjar lätta
Femetta, en femetta
Vi vann förstås med rätta
Femetta, en femetta
Nu ska jag in och tvätta

Munnen min med tvål
Den ej mer gurkmos tål

KHL

Det slog mig i går kväll:
Jag är en bloggande rebell!
Jag är inte kommersiell
Blott originell och ideell

Jag må va snygg, smart & subtil
Jag må ha spexig, sexig stil
Men just nu är jag smått labil
Jag ratar eran jävla deal!

Så trött på att va sund och snäll
Förstående och fint formell
Dags bli rent emotionell
- KHL CAN GO TO HELL!

tisdag 24 november 2009

Broder Lennart

Bortom molnen finns en bro
som leder fram till frid och ro
En stjärna tänds på himmelen
för dig, Lennart, allas vår vän

måndag 23 november 2009

När vinden vänder

Bortom ostkusten finnes forna fiender
Bud om fred och frihet de nu hit sänder

Det sägs de åter gnuggar sina björnhänder
Det sägs de åter vässar sina björntänder
Jag har ju hört en del om gamla legender
Såväl om revolutioner som om ryssbränder
Min stilla undran är vad som härnäst händer
Blir exfiender fränder när vinden vänder?

När muren föll var jag bara barnet. Jag minns ändå tevebilderna från Berlin. Jag minns att vi pratade om Sovjet och kalla kriget i skolan. Jag minns fattiga människor i trasiga kläder som köade för att få en halv limpa bröd. Jag minns när de sköt Ceauşescu och hans fru i Rumänien. Bilderna från deras guldprydda badrum nådde ända hem till mitt skyddade vardagsrum. Intrycken satte djupa spår i mig.
Tiderna förändras och vindarna vänder. Men vissa saker glömmer man inte så lätt. Jag ser på Ryssland från håll och jag kan inte direkt påstå att jag gillar vad jag ser. Samtidigt inser jag att mina kunskaper är små. Jag har aldrig varit i Ryssland. Jag vet inte om jag någonsin kommer att resa dit. Det finns ärligt talat inte mycket som lockar mig att resa heller. Kanske är det mina fördomar som får mig att rata Ryssland. Kanske borde jag en gång för alla ta itu med dessa fördomar och på allvar sätta mig in i vad som faktiskt sker bortom den nedmonterade järnridån.
I morgon ska AIK Ishockey informera oss medlemmar om planerna på att flytta Gnaget till KHL. Jag går till Solna gymnasium fast besluten om att lyckas orientera mig i situationen och att försöka reda ut alternativen. Vad som än framkommer av mötet tänker jag aldrig, aldrig låta mig köpas av argument som på ett eller annat sätt försöker framställa KHL-spåret som det enda riktiga. Jag vägrar att tro på de som säger att enda alterativet till KK stavas KHL. Det måste finnas andra möjliga vägar att gå. Återstår att se vilken väg som är den rätta för oss. För AIK.

söndag 22 november 2009

Sursöndag

Usch, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om dagens förlust. Det får bli vad det blir. Det är alltid surt att torska, särskilt hemma på Hovet. Mest irriterande denna söndag var att behöva se den äckligt nöjda Janne Karlsson stå och flina i sitt bås. Jag gillar verkligen inte den mannen. Verkligen, verkligen inte. Men jag medger att han emellanåt är rätt rolig. Särskilt är han har förlorat. Vilket han alltså inte gjorde idag. Tyvärr.
-
AIK vann skotten men Växjö vann matchen. Jag kan inte säga att det var en oförtjänt bortaseger - tvärtom faktiskt. Växjö var effektiva, det var inte vi. Växjö spelade smart och stabilt, det gjorde vi också men inte tillräckligt bra. Växjö vann därför att de ställde om snabbt, därför att de högg när de fick chansen och därför att de höll tätt bakåt. De gjorde exakt vad som krävs för att ta tre poäng på Hovet. Det är bara att gratulera Janne Karlsson till segern och förstaplatsen i tabellen!
-
AIK såg sega ut i inledningen av matchen. Spelarna stod mest och såg på tycker jag. Melins timeout efter 0 - 1 kändes nödvändig och riktig. Den väckte också spelarna. Ändå var det Lejkers som gjorde mål igen några minuter senare. Heino hade ingen lätt dag på jobbet och kan inte lastas för något av baklängesmålen.
-
I andra perioden drog Växjö på sig sex stycken tvåminutare, AIK ingen. Trots alla numerära överlägen lyckades vi inte få hål på Karlssons gäng. Dagens ineffektivitet innebär att vi inte längre har seriens bästa powerplay.
-
Inte heller i boxplay är vi längre bäst. Surt, sa räven. Bajs, sa Boris.
-
Greken var förstås allt annat än nöjd där han satt vid min sida och rev värdelösa öddslappar i tusen bitar. Han påpekade gång efter annan att det nog är dags att börja såga Tärnström här på bloggen. "Dicken suger", sa Greken ungefär en gång i minuten. Jag höll kanske inte med till 100 % men jag sa inte heller emot min glennifierade vän. Nog för att jag gärna vill ha 6 på isen så ofta och mycket som möjligt men inte till vilket pris som helst.
-
"Jag har varit iskall", sa Dicken härom dagen i en intervju och varken han eller plus/minuststatistiken är kända för att ljuga. En rutinerad lagkapten och landslagsback ska givetvis inte ha -4 på 16 spelade matcher i Allsvenskan.
-
Före matchen firades AIK:s fotbollshjältar för femtioelfte gången i ordningen. "TJERNA TILL LANDSLAGET, TJA LA LA, LA LA LA LA", sjöng jag och 3500 andra gnagare. Tärna till landslaget sjöng varken jag eller någon annan.

En stjärna på blogghimlen

Sveriges bäste hockeybloggare heter fortfarande Jämtleksing. Fram till för en liten stund sedan satt jag och fnulade på en kommentar till ett av hans senaste inlägg. Kommentaren blev dock så lång att jag insåg att det jag lika gärna kunde låta den stå som ett inlägg här på Black Boris. Gnagare som mot förmodan följer denna min blogg och inte är bekanta med För Leksand rekommenderas starkt att ta sig dit.

Här kommer i alla fall det som ursprungligen var tänkt som min kommentar till detta inlägg.


Oerhört väl tänkt och skrivet.

Även om AIK:s utgångsläge för närvarande är ett helt annat än Leksands (jag tänker både organisatoriskt, ekonomiskt och publikt) tror jag att många AIK:are skulle må bra av att läsa din text.

Själv är jag väldigt skeptisk till att AIK ska agera vilde och dra till KHL. Samtidigt inser jag att det faktiskt kan vara vår chans att åter bli en hockeyklubb att räkna med.

Men jag vet inte vad jag ska tänka och tro just nu. Jag är mest sur över två saker:

1) Att AIK:s ledning grovt misskött sina uppgifter och åtaganden de senaste åren och alldeles uppenbart låtit klubben leva över sina tillgångar.

2) Att det ska vara så förbannat svårt för förbundet att förstå att nuvarande system med kvalserie och skit tar död på HockeyAllsvenskan. Vad är det för mening med att spela 52 omgångar när varken första- eller andraplatsen betyder ett endaste dugg?

I slutändan, menar jag, leder denna ordning till mindre och mindre publiksiffror, där endast sanna eldsjälar och hockeydårar (som jag själv) går på matcherna. Och det säger jag inte bara för att jag råkar vara AIK:are, även om det kan ligga nära till hands för vissa leksingar och andra ickegnagare att tro det.

lördag 21 november 2009

Tre greker och en Boris

I morgon kommer Växjö Lejkers på besök till anrika Hovet. Det innebär, förutom att Janne Karlsson återigen får chansen att stifta bekantskap med oss ölhinkande gnagare, att det blir pintjockt med greker i Johanneshov.

Peter Tsimikalis kommer förstås. Liksom min vän Greken. Dessutom har Grekens garanterat grekiske bror lovat att dyka upp. Om nämnda tre grekers närvaro medför möjligheter till filosofiska samtal låter jag än så länge vara osagt. Jag konstaterar emellertid att det är synd att man på Hovet inte insett vikten av att sälja välpreparerade gyros.
-
Och i mitt blod slåss ännu Dionysos med Apollon, sjunger Ulf Lundell och det är just vad de gör i mina ådror också. En del av mig vill riskera allt jag äger, dricka mig kär och galen och ge fingret åt Håkan Loob och hela Hockeyligan. En annan del av mig är förståndig och försiktig, vill fundera och resonera mig fram till ett välgrundat beslut. Återstår att se vem av de grekiska gudarna som först når fram till mitt svartgula hockeyhjärta.

Öddsen (grekiska för oddsen) talar för Apollon.
-
Det känns rätt skönt att veta att det är match om ett par timmar. Mitt i denna överrumplande cirkusföreställning, som drog in från öster och som ställt allting på ända, kan man som omtumlad gnagare behöva landa för en stund. Hittills har det sålts över 2000 biljetter och kanske kan det bli en något sånär hyfsad stämning på läktarna i alla fall.

Själv tänker jag hursomhelst skrika och skråla och sjunga och skåla i morgon. För en gångs skull räknar jag med ett par kalla före match. Det är inte varje söndag som tre greker och en Boris ses på Hovet. Dionysos får regera mitt blod för en kväll.

Vem vet

Satt och slötittade en stund på Rögle - Modo och slogs av att hemmaspelarna åkte omkring med något rödfärgat kladd på tröjorna. "Vad är det för jävla märke?", tänkte jag och undrade om någon fått en knäpp i Ängelholm. För att släcka min kunskapstörst och för att råda bot på min fördomsfullhet gick jag in på det världsvida nätet. Snart fick jag svar på mina frågor.

Jag visste inte att Rögle mellan åren 1963-1981 spelade med en röd ros på dräkten. Jag visste heller inte att klubbens nuvarande emlem är kraftigt Oilersinspirerat. Tänk så lätt det är att döma ut saker och ting som märkliga påfund när det i själva verket är man själv som är okunnig och dum. Man ska akta sig för att vara snabb att döma. Man ska akta sig för att tala först och tänka sen.
-
Det förvånar mig, minst sagt, att så många AIK:are är så säkra på vad de tycker om en eventuell övergång till KHL. En del påstår sig veta både det ena och det andra. Några vet att KHL är framtiden. Andra vet att det vore döden för Gnaget att våga pröva något nytt. Själv vet jag bara en sak och det är att ingen säkert kan veta någonting i dagsläget.

På tisdag klockan 18.00 samlar AIK till informationsmöte i Solna gymnasium. Där och då ges ett utmärkt tillfälle för alla vetgiriga gnagare att sätta sig in i den uppkomna situationen. Där och då kan vi supportrar på allvar börja ta ställning till alternativen. Tills dess uppmanar jag samtliga svartgula klubbkamrater att en gång för alla visa lite ödmjukhet.

Till Greken

You’re addiction / my conviction / You’re my passion, my relief, my crucifixion Never leave me / And believe me / You will be the sun into my raining season

fredag 20 november 2009

Publika relationer

Det här inlägget kanske kommer lite sent men jag bara måste få kommentera KHL:s sätt att presentera AIK på sin hemsida. Man skriver bland annat så här:

"The sevenfold champion of Sweden, currently playing in the second-level league of the national championship (HockeyAllsvenskan), can be proud of its solid infrastructure facilities, and powerful support from a multitude of fans."

Min fråga lyder: Sedan när började Dulee Johnsson arbeta som PR-konsult för KHL?

Schlagertema, del 3

Lotta Engberg. Vilken kvinna! Redan 1996 sjöng hon sången som för evigt ska förknippas med AIK och KHL. Juliette och Jonathan är givetvis symboliska omskrivningar för Allmänna Idrottsklubben och den kontinentala hockeyligan.
-
När oron i mitt hjärta gnager
flyr jag till en värld av schlager

Schlagertema, del 2

Jag hade tänkt mig en timmes Doobidoo på televisionen. Kanske kunde Lasse Kronérs hähähä-skratt få mig att släppa alla tankar på Gnaget för en stund. Men så visade det sig att Pernilla Wahlgren var en av kvällens gäster i programmet. Min gamla flamma fick mig naturligtvis att tänka på AIK igen. Och här sitter jag nu, bloggandes åter om schlagerdrottningar och skönsång.
-
Lasse Kronér är förresten väldigt lik Karlsson på taket. På söndag går en annan Karlsson i taket igen, igen, igen och igen.
-
Visste ni att Lena PH var gnagare en gång i tiden? Inte jag heller förrän jag återsåg följande lilla klipp. Tänk nu på att Lena alltid sytt sina egna kläder. Det är förstås ingen slump att hon sjunger om evig kärlek dresserad i svart och gult...

Schlagertema, del 1

I mitt senaste inlägg frångick jag en egen princip. Nämligen den om att aldrig, aldrig släppa lös en schlagerdrottning här på bloggen. När jag nu ändå svikit ett av mina grundmurade ideal kan jag lika gärna löpa linan ut. Därför får kvällens boriska tema bli skönsjungande melodifestivalskvinns.

Om någon undrar varför jag gör detta, varför jag utsätter min lilla men trogna skara besökare för schlagerdöden, svarar jag kort och koncist: Därför att jag tycker att det är kul.

Följande bidrag har givetvis en vältajmad AIK-anknytning. Så luta er tillbaka, njut av de sköna tonerna och lyssna noga på texten. This is the story of my Gnaget.

Svindlande affärer

På Golden Hill skriver Niclas Pettersson en krönika under rubriken Svindlande affärer. Jag gillar rubriken så pass mycket att jag helt sonika snor den. Förlåt Niclas, vem du nu är.
-
Det är glädjande att ta del av debatten som nu förs på Golden Hills forum. Detta är precis vad som behövs just nu. Engagerade AIK:are som vänder och vrider på frågan, som argumenterar för och emot, som nyanserar, ställer frågor, funderar, tänker, agerar!

Signatur Häglund skriver bl.a. så här:
"Jag gillar det här oerhörda flödet av tankar och känslor just nu, och att vi samtidigt under gårdagen fördubblade antalet förhandssålda biljetter till Växjömatchen."
Exakt. Häglund har förstås helt rätt. Trots att han i dagsläget tillhör skaran KHL-positiva gnagare, medan jag tillhör den mer skeptiska falangen, är jag glad över att supportrar som han tar till orda. Tillsammans måste vi gnagare reda ut vad vi vill med vårt AIK. Tillsammans måste vi diskutera oss fram till en lösning som vi tror är bäst för klubben och oss supportrar.

Det kommer att krävas både tid, kraft och engagemang för att nå fram till ett hållbart och genomtänkt beslut. Den dialog som nu förs mellan diverse hockeygnagare är nödvändig för att vi framöver ska kunna göra ett vettigt vägval.

Än så länge säger jag varken da eller njet till KHL. Snarare lämnar jag in en brasklapp med tre nedklottrade bokstäver på som jag tror funkar även på ryska: Nja.
-
När jag var fem år var jag hemligt förälskad i Pernilla Wahlgren. Jo, det är faktiskt sant. Hon var med i Melodifestivalen 1985 och strax efter detta fick min storebror en Okeytidning i vilken det fanns bilder på Pernilla. Jag minns att jag brukade sitta och pussa på henne i smyg och jag är tämligen säker på att hon var klädd i svart och gult på de aktuella fotografierna. Kanske var jag aldrig kär i Pernilla. Kanske var det bara AIK redan då.

torsdag 19 november 2009

Hyss i kabyss

Jag slumrade till och drömde nyss
att jag befann mig i en kabyss
Som svältfödd skeppsråtta under ett bord
satt jag i smyg och sa inte ett ord

Plötsligt uppvaktades jag av en ryss
en stor, fet björn som gav mig en kyss
Han bjöd mig på ost - min lycka var gjord
inte visste jag då att jag bara blev smord

Ty något senare i samma kabyss
spelade björnen mig spratt med ett hyss
Med kniv och gaffel begick han ett mord
han käkade upp mig - slängde resterna ombord

You can call me Борис

Sitter och försöker koncentrera mig på FBK - HV71 men tankarna far iväg österut. Jag tänker att det kanske vore på sin plats att lägga till någon slags translator på Black Boris som gör det möjligt för ryska besökare att ta del av mina alster. Namnet på denna min blogg är ju redan som gjort för att fungera på den ryska marknaden. Mina ryska språkkunskaper är det dessvärre sämre ställt med.
-
Det positiva med dagens cirkus kring Gnaget är att klubben och laget får välbehövlig uppmärksamhet i medierna. Plötsligt snackar alla om AIK hockey.
-
Det talas både här och där om att hockeykartan ritas om. Boork menar att det råder ett kallt krig mellan NHL och KHL. Wikegård svamlar som vanligt på om både det ena och det andra. Håkan Loob är tagen på sängen. Bob Dylans klassiker The times they are a-changin' är som alltid lika aktuell. Liksom förstås Scorpions Wind of change.

KK eller KHL?

Är detta alternativen som vi AIK:are har att ta ställning till?

Vad ska man egentligen säga om dagens svenska hockeybomb? Själv ställer jag mig frågande till hela spektaklet. På vilket sätt gynnar det AIK att spela i KHL? Är det ryska miljoner som ska rädda Gnaget? Ser AIK:s styrelse KHL som en sista räddningsplanka undan aska och ruiner?

Jag är inte principiellt emot att svenska lag deltar i KHL. Men jag är ytterst tveksam till att en allsvensk klubb som befinner sig på ruinens brant ska stå först i kön.

En ny liga som ingen vet åt vilket håll den är på väg behöver sina risktagande deltagare. Flera av KHL:s nuvarande klubbar lär inte spela i ligan om säg fem-tio år. De bäst anpassade överlever. Så är det bland djuren i naturen och så är det bland klubbarna i elitishockeyn. Att AIK skulle tillhöra de bäst anpassade tvivlar jag starkt på. Färjestad, HV71 och kanske Malmö (uppbackade av Percy) kan jag tänka mig skulle klara en övergång till KHL. Men AIK? Man ska aldrig säga aldrig men i dagsläget är jag minst sagt skeptisk.

Kortsiktigt tänkande är inte min grej. Det borde inte vara AIK:s grej heller. Tyvärr tycks dock det kortsiktiga tänkandet ha fått styra AIK:s satsning de senaste säsongerna. Trots att man alltså utåt profilerat sig som en förståndig klubb med någotsånär långsiktiga planer. Förre ordföranden, Hedenström, lovade att han aldrig skulle äventyra AIK:s ekonomi. Inför denna säsong uppdagades det att Gnaget satt på miljonskulder och att nästa års elitlicens var - och är - i allvarlig fara.

När Melin tog över tränarjobbet våren 2008 var målet att AIK skulle nå Elitserien inom tre år. Man byggde ett lag bestående av mestadels närproducerade hockeytalanger samt en hemvändande kapten Dick. Nu sitter man på ett berg av skulder och med en så kallad avsiktsförklaring med KHL i knät. Kan någon förklara för mig hur det kunde gå så här snett med en av Sveriges anrikaste och mest klassiska hockeyföreningar?
-
Det är mycket möjligt att jag varken är tillräckligt insatt eller har tillräckliga kunskaper för att veta vad som är bra eller dåligt för AIK när det gäller att delta eller inte i KHL. Å andra sidan kan ingen säkert veta vilka konsekvenserna blir för en eventuell övergång. Jag förbehåller mig rätten att vara skeptisk, särskilt som alla kort ännu inte har lagts på bordet.

AIK har utlyst ett extra medlemsmöte på tisdag klockan 18.00. Platsen för mötet är ännu okänd men oavsett var det blir så kommer jag att gå dit. Jag kommer att lyssna tålmodigt på vad som sägs och om jag känner mig manad kommer jag också att själv ta till orda. Jag hoppas att vi blir många som tillsammans ser till att denna fråga utreds ordentligt innan ett slutgiltigt beslut fattas angående AIK:s framtid.

onsdag 18 november 2009

Rats & Cats 2.0


Cats & Rats

Trashtalk

Intressant program på TV4:s playsajt. Dicken sågar sig själv men passar samtidigt på att tippa Gnaget som seriesegrare. Personligen tycker jag att extramaterialet är bättre än själva programmet.

Trashtalk med Tärnström
Extramaterial

Styrkan sitter i håret

Bofors Bobcats är ett lag som jag gillar i smyg. Trots att de har seriens fulaste dräkter och trots att de har seriens fånigaste efternamn gillar jag dem. Jag gillar deras spelstil, deras tränare och deras Messa. Dessutom är jag sedan igår kväll väldigt förtjust i Viktor Sjödins hår. Jag hoppas verkligen inte att han har klippt sig sedan lagfotgrafierna togs.

Vi hockeysupportrar lägger alldeles för lite vikt vid spelarnas frillor tycker jag. Styrkan sitter som bekant i håret och det är förstås ingen slump att Håkan Södergrens karriär tappade fart i takt med att hans hår föll av.

Själv har jag på sistone börjat tappa hår både här och där. Min begynnande flint är oroande och väcker alltmer uppseende. Det är för väl att jag inte är hockeyspelare på hög nivå.

Här kommer en lista över mina tre absoluta favoritfrisyrer genom tiderna:

1) Pavel Pateras hockeyfrilla, säsongen 1996/97,
2) Otakar Vejvodas hockeyfrilla, också säsongen 1996/97,
3) Martin Procházka hockeyfrilla, även den säsongen 1996/97.

Tyvärr skyldes dessa tre herrars välsvarvade hårsvall alltsomoftast av kastrulliknande silverhjälmar den aktuella säsongen. Det hände dock att tjeckerna tog av sig de blänkande huvudskydden och blottade sina håriga härligheter.

Jag var 16 bast första gången jag såg Pateras rågblonda kalufs. Jag glömmer aldrig hur det kändes att som testosteronstinn tonåring se en tvättäkta tjeckisk hockeyfrilla på nära håll. Gissa om det gick åt många toarullar i Globen på den tiden.

The Blue Line anno 1996.

tisdag 17 november 2009

Årets allsvenska tränare:

Sam Hallam, unge hjälte

Han står i rök och damm
Han drar sin pärm från bälte
Och leder Bobcats fram
"Bofors kanoner biter
Kom låt oss pröva på!
Ur vägen, favoriter!
Friskt mod I gossar blå!"

Originalet

måndag 16 november 2009

Att tämja ett lejon


Gåsen är plockad och flådd. Lejonet är tämjt. Borås är besegrat och Boris är belåten. Så skönt att vi höll nollan igår. Så trevligt att vi tog tre poäng. Så härligt det var att se och höra Heino agera Greken på Hovet.
-
Zebran fick veta att han levde på självaste vilodagen, sanna mina ord. Redan i matchprogrammet satte Melin tonen då han med STORA BOKSTÄVER angrep den svenska domarkåren. AIK:s tränare har uppenbarligen tröttnat på att se sina målvakter bli pååkta. Heino fortsatte det verbala kriget genom att vid minst tre tillfällen under matchen gallskrika på herr Zebra och hans randiga linjemän. Det blev med ens lättare att förstå Fredrik Carlssons oväntade lust att lattja fighter i Ejendal häromsistens. Det är uppenbart att man i AIK:s omklädningsrum pratat målgårdar och målvakter sedan Heino blev påkörd i Borås för ett par veckor sedan.
-
Själv satt jag igår lugn på läktaren som bara en tillbakalutad trötter kan. Förkyld och jävlig var jag men inte höll det mig hemma från Hovet inte. Knappast. När jag satt och hostade som värst i mitten av andra perioden vände sig en gubbe i keps om och frågade hur det var fatt med mig. "Du har väl inte svininfluensan?", frågade han och såg orolig ut. "Nänä", svarade jag. "Jag är vaccinerad ser'ru." I pausen mellan andra och tredje perioden bytte gubben plats.
-
Kanske tänker någon nitisk läsare att det var fult av mig att så där oansvarigt utsätta mina svartgula medsupportrar för smittorisk och bacillusker. Till er kan jag bara säga så här: Jag ljög i föregående stycke. Jag satt inte och hostade. Gubben var i själva verket min hemlige Mållgan. Han existerar inte i verkligheten. Faktum är att det numera är så avskalat och tomt på Hovets läktare att man som gnagare, som ren överlevnadsåtgärd, tvingas låtsas att det är roligare stämning på matcherna än det egentligen är. Man tvingas låtsas att det är fler än än själv som finner AIK:s allsvenska öden intressanta och värda att se.
-
Faktum är att jag igår barrikaderade hela fyra säten på bästa långsiderad. På en plats la jag min jacka. På en annan satt jag. På en tredje placerade jag min låtsaskompis Turken och på en fjärde satte jag min maskot Gnagis... Nä, nu ljuger jag igen.
-
Tillbaka till verkligheten. Greken var inte på matchen igår. Han har dock lovat att komma på söndag mot Växjö. Det känns skönt att äntligen få sällskap på en match. Som ni märker börjar ensamheten spela mig spratt. Ibland tror jag att jag börjar bli lite knäpp i kolan. Jag har till exempel allvarliga problem med att hålla mig till saken i detta inlägg. Det här är tredje stycket i rad som spårar ur.
-
Jag tror att AIK äntligen har växlat in på rätt spår. En gedigen laginsats hemma mot Almtuna följdes upp med den osannolika upphämtningen i Leksand. Borås igår blev en munsbit och på onsdag väntar Bofors borta. Det är perfekt. Vi får en riktigt tuff och viktig bortamatch när vi behöver den som mest. I Leksand visade spelarna både för sig själva och för oss ca 1100 trogna supportrar att hårt jobb, hjärta och lagmoral lönar sig. Förhoppningsvis är det slut med halvmesyrer och duttanden nu. I Karlskoga är det 100 % rätt inställning som gäller.
-
Jag tror faktiskt att det blir tre poäng i övermorgon. Tycker det finns mycket som talar för det. Trots att alltså Fredrik Carlsson saknas även då.
-
AIK är fortfarande bäst i både BP och PP. Igår visade vi återigen varför. Klockrent spel i numerärt underläge och två kassar i spel fem-mot-fyra.
-
Sandberg och Bång blir bara bättre. Sandbergs förarbete till Liwings mål var lysande. Typiskt Gnagets nummer 21. Får en droppass av Bång, håller i pucken, stannar upp, håller undan från en motståndare och levererar passet. Perfekt tajmat - in i minsta detalj! Sicken lirare han är, Christian Sandberg. Vår egen lille Sickan, banne mej. Ser jag han på stan ska han få en basker och en cigarr!
-
Slutligen måste jag kommentera disciplinnämndens senaste dom... Nä, förresten, jag skiter i det. Andra har redan gjort det bättre före mig.

söndag 15 november 2009

lördag 14 november 2009

Bekännelsen om Bajen

Jag blir alltmer deppig över det skrala intresset kring AIK hockey. Det känns liksom trist och tomt att match efter match efter match behöva bli besviken över de pinsamt låga publiksiffrorna. Senaste försöket att locka folk till Hovet blev en popcornflopp utan like. 1053 åskådare är inget annat än ett monumentalt misslyckande. Gå två betala för en, hette det visst. Hur många utnyttjade det erbjudan-det? Tio personer? Femton kanske?
-
Idag såg jag SSK-Dif på teven. Det var rätt kul. Härlig stämning i hallen, bra hockey, sköna juniorer som tog för sig och visade vägen och som gjorde Herr Nilsson nöjd i båset. Förstår att det måste vara roligt att vara apa för närvarande. Först klarade sig Dif kvar i fotbollens finrum, nu ångar man på mot slutspel och ära i Elitserien. Bananerna är visst goda i år.
-
Det var länge sedan jag fick uppleva ett riktigt hockeyderby. SSK i Kvalserien, visst, kalla det derby om ni vill. I mina ögon kan ett möte med SSK aldrig bli detsamma som en match mot Djurgården. Faktum är att min derbytörst börjar bli så pass stor att jag till och med saknar Hammarby i HockeyAllsvenskan. Bajens sista år i serien bjöd visserligen ingen vidare avskedsföreställning och derbyna lockade inga större mängder publik. Men matcherna mellan AIK-Bajen var ändå derbyn. En match mot Bajen framkallade alltid en viss slags nerv. Jag hade hellre sett Bajen än Borås i morgon, om man säger så.
-
När möttes egentligen AIK-Djurgården senast? Inte ens en träningsmatch kan man få gå på numera. Inte ens på försäsongen. Jag tycker det suger, på ren tonårssvenska.

Boris om Borås

En oplockad gås från Borås
som vet hur en gnagare slås
tar bussen till storstan
för match på bortaplan
skall flås och serveras i sås

fredag 13 november 2009

Det finns inget bättre

Ibland drabbas jag av en känsla av förlamning. Det finns så många berättelser jag vill dela med mig av men som av olika skäl aldrig blir publicerade här på bloggen.

Problemet är att jag bundit upp mig kring AIK - mitt älskade lag. Black Boris är ju inte vilken blogg som helst. Det här är en hockeyblogg, en AIK-blogg. Med andra ord: Det här är en borisk men bunden blogg. Med detta följer vissa krav som jag ställer på mig själv. Jag kan inte tillåta mig att skriva vad som helst. För att något överhuvudtaget ska kunna krystas fram här på BB måste innehållet gå att koppla till Gnaget. Med tanke på hur mycket märkliga tankar och funderingar som ryms i min genomkloka hjärna förstår vem som helst med ett IQ över genomsnittet att det ibland är svårt för mig att hålla isär bitarna. Vad är egentligen gnagiskt och vad är bara boriskt magiskt?
Hittills måste jag säga att jag trots allt har lyckats över egen förväntan. Musikaliskt är jag mer än nöjd med min blogg. Såväl Lundell som The Bruce har intagit BB:s scen och bidragit till det gnagiska temat. Thåström likaså. För att inte tala om Winnerbäck, som trots att han alltså är leksing, har fått ge ton åt mina tankar. Min bisarra inför-säsongen-idé som gick ut på att låta varje allsvenskt lag föräras en egen barnsång var kanske inte alltför briljant, men ibland måste man pröva sina vingar för att se om de bär. Man måste våga misslyckas för att i slutändan lyckas, som det så fint och floskligt brukar heta.

Ola Salo, sångare i The Ark, sa en gång i en TV-intervju att "man ibland måste se sig själv som en komisk figur". Jag håller med honom. Ibland måste man sänka garden, ta en smäll, skratta åt sig själv och sina höga ambitioner och pretentioner. Lite som Fredrik Carlsson med andra ord. Alla går vi då och då på en nit och alla tar vi oss med jämna mellanrum vatten över huvudet. Åtminstone alla vi som vågar försöka, som vågar kasta oss ut och som vågar testa vår flygförmåga. Ibland går det fulltständigt åt skogen, men oftast svävar vi högt över molnen, mot nya mål och nya möjligheter. Vi som törs. Vi som har modet att utmana både oss själva och vår omgivning!

Det finns inget bättre än när det vänder, sjunger Peter LeMarc. Även den mannens ord får mig att nicka instämmande. När Richard Gynge sprätte upp pucken i krysset fram till 4-4 härom kvällen tänkte jag på just denna LeMarcska fras. Det finns inget bättre än när det vänder. Nej, det gör det banne mig inte. Det finns inget bättre än när man uträknad, slagen, förlorad och förnedrad reser sig ur graven och återuppstår från de döda. När man kommer tillbaka. När man ser ljuset i mörkret. Kort och gott, när det vänder. När det vänder vet man att det varit mödan värt att kämpa. Man vet att det alltid finns anledning att tro och hoppas. Eller som Springsteen skulle sagt: At the end of every hard earned day people find some reason to believe.
Uppdaterat 20.54
När jag läser igenom detta inlägg slår det mig att jag under bloggeriet helt måste ha förirrat mig i min egen skrivprocess. Tanken var från början att författa en kort och koncis sak som på ett tämligen mediokert sätt skulle koppla samman AIK och nedan inklippta muskvideo. Jag konstaterar att jag denna gång helt tappade koncepten och lovar att bättra mig i fortsättningen. Här kommer i alla fall videon som inspirerade till inlägget. (Notera att låten är en helt annan än den som citeras i rubriken. Ibland är det rörigt värre att vara Boris.)

torsdag 12 november 2009

Ser du stjärnan i det blå?


Kyss Carlsson, tänkte nog Grand Pierre i samma stund som hans motståndare droppade handskarna. Sedan delades det ut stjärnsmäll efter stjärnsmäll på isen i Ejendal. Publiken fick se en stjärna till fighter slakta en amatör. Carlsson fick se andra stjärnor. Han hade liksom muckat gräl med lite fel kille; en som var både större och (star)kare än di flesta allsvenska lirare han tidigare stött på. Resultatet blev förödande: För sitt mod eller för sin dumdristighet, avgör själva, belönades Carlsson med näsblod, fläskläpp och matchstraff. AIK:s övriga spelare blev för en stund så tagna av slakten att man av bara farten höll på att förlora matchen redan i förlängningen. Heino stod dock pall och tog svartgult till straffar.
*
Därmed har vi avhandlat gårdagens minst intressanta händelse. Vidare till det väsentliga.
*
När Leksand gjorde 4-0 igår gav jag upp. Förnedringen var ett faktum och jag insåg att matchen skulle rinna iväg. Vi kommer torska med 10-0, tänkte jag. Då tog Herr Melin timeout. Sedan körde Bergström på Leinonen. Sedan gjorde Leinonen bort sig. Sedan gjorde Bång det Håkan Södergren brukar säga att man ska göra: Han sköt two shots. Och vips var det match igen. Plötsligt var det AIK som förde och Leksand som följde. Dansen virvlade vidare och ännu var bara halva matchen spelad. Hockey är verkligen ett underbart spel!
*
Gynges straff fram till 4-4 föregicks av en diskutabel situation. Gynges avslut var odiskutabelt. Leinonen fick aldrig chansen att rädda. Så enkelt det kan se ut att göra mål ibland.
*
AIK visade hjärta igår. Moral. Trots att det bara blev en poäng till slut så var det en poäng som gav mersmak. Spelarna reste sig ur förnedringens klibbigaste gyttja. De slet, kämpade och arbetade hårt när motståndet var som allra svårast. Visst hade vi lite tur som så enkelt fick tre snabba mål. Men tur gör man sig förtjänt av. Liksom man förresten gör sig förtjänt av en och annan retur.
*
Jag vet inte hur tankarna gick i Leksands omklädningsrum efter straffläggningen som gav dem segern. Jag vet inte hur orden föll. Det skulle förvåna mig om det inte mest var lättnad som låg i luften och i spelarnas lungor. Leksand ska vara glada att de inte förlorade igår. De ska vara glada över att de har Ollas. Givetvis ska de också vara glada över att de äntligen lyckades vinna över AIK. Mentalt viktigt, som Boork brukar säga.
*
Efter matchen gjorde jag som jag brukar vid en förlust. Jag satte mig i soffan, deppade en smula och lät mig tröstas av Lundell.

onsdag 11 november 2009

Stjärnfall


Den som ser ett stjärnfall
får önska sig vad han vill
Sist jag såg ett stjärnfall
önskade jag mig ett till

tisdag 10 november 2009

Skadeförsäkring

Skadeläget i det skadeskjutna och skadedrabbade Leksand lockar kanske inte fram någon direkt skadeglädje hos Boris även om både en och annan vaccinerad svinpäls skulle kunna tänkas tro det. Det finns ju faktiskt leksingar som sätter likhetstecken mellan oss gnagare och skadedjur, och som på allvar menar att det ligger i gnagarens natur att ägna sig åt skadegörelse. Nog för att det är befogat att yrka på skadestånd och skadetillägg när vissa svartråttor gnager hål och sprider pest, men att dra oss alla över en kam gör mer skada än nytta. Det finns faktiskt både en och annan gnagare som liksom Boris hellre bygger broar än raserar dem. Skade verkligen vara så svårt att förstå det?
-
Ibland känns gnagarlivet trist
tungt och bittert, surt javisst
För att man med stolthet bär
svartgul tröja i landsortsaffär
tar folk en för svart sadist
rasist, ligist och terrorist
Man blir snabbt impopulär
när folk tycks tänka: Han där är militär!

Så länge skutan kan gå

Så länge skutan kan gå
så länge hjärtat kan slå
så länge solen den skiner över norra stå
om blott en gnagare eller två
som gillar fotboll ändå
ville komma till Hovet då skulle vi må

Men vem har sagt att AIK hockey kom till världen
för att få medgång och lycka på färden
att inför en stor publik
krossa Sundsvall och VIK
och få en spänn eller två samt en stor fet rubrik

Ja, vem har sagt att just vi ska ha fin atmosfär
höra trummornas dån och kunna sjunga
och vem har sagt att just vi ska ha en familjär
stämning delad av gamla och unga

Men för Sandberg och Bång
denna ödessäsong
minns att snart klämtar klockan för oss: ding, ding, dong!
Så länge skutan kan gå
så länge hjärtat kan slå
så länge solen den skiner över norra stå

Så köp med glädje biljett för vi lider
det råder penningkris i dessa tider
men inte hindrar det alls
att man är glad och ger hals
så kläm i nu och dela vår svartgula vals

Det är en rasande tur att vi lever, min vän
och kan valsa omkring ute på isen
om pengarna tagit slut kan vi komma igen
och tillsammmans se till att lösa krisen

Klara jobbet med glans
gå iland någonstans
ta en kyss eller två i en yrande dans
Så länge skutan kan gå
så länge hjärtat kan slå
så länge solen den skiner över norra stå

söndag 8 november 2009

The last farewell?

GurkOlle skrev häromdagen ett läsvärt inlägg angående AIK. Jag har tagit del av texten ett par gånger nu och vid varje läsning kommer jag att tänka på denna melodi...

fredag 6 november 2009

Poplaget Gnaget

Till matchen mot Almtuna hemma på måndag har AIK hockey äntligen fått tummen ur. Man har insett att man aktivt måste börja locka publiken till sig.


På hemsidan läser jag idag om ett finfint och klassiskt erbjudande: Gå 2 för priset av 1! Så ska det låta! Och inte nog med att det blir billiga biljetter (för alla som inte har säsongskort) - dessutom är popcornen kraftigt nedsatta i pris!
Jag kommer att tänka på Görel. Hon som får en popcornmaskin i present av ett gäng amerikanska släktingar och utbrister: "Oh vad trevligt. Popcorn som vi äter lite då och då." På måndag kväll ska Boris äta popcorn som aldrig förr!

Äntligen börjar det på allvar märkas att AIK har en ny marknads-ansvarig. Det här initiativet lovar mer må jag säga. Nu räknar jag med folkfest på Hovet på måndag. Minst 2000 åskådare ska det väl kunna bli?
Uppdaterat 21.58
Den här låten är ju alldeles oerhört passande i sammanhanget. Den är så bra och så skön att lyssna på (särskilt i enormt stora disco-hörlurar) att jag uppmanar alla bloggens besökare att låta den ligga på som ljudmatta medan ni läser om, läser om och läser om ovanstående inlägg. För att verkligen kunna njuta av läsningen rekommenderas även en skål micropop samt en väl kyld flaska Åbro.

Skrattar bäst som skrattar sist

Okej, jag vet att det börjar bli tjatigt vid det här laget men jag kan inte låta bli att ägna ett sista inlägg åt att avhandla Leksands senaste svineri.
-
När någonting är roligt tycker Boris att det är väldigt roligt att tjata om det om och om och om igen. Till min förvåning och besvikelse tycker sällan min närmaste omgivning att det är lika kul att höra mig älta samma saker gång på gång. Men man kan inte alltid ta hänsyn till andras eventuella tyckanden. Här på Black Boris måste jag få utlopp för mitt behov av återupprepning och självhärmeri. Det här är min fristad, här tjatar jag bäst jag själv vill! Därför ger jag er idag ännu ett grymt roligt svinlägg... förlåt inlägg.
-
För egen del har jag haft stor behållning av att följa de senaste dagarnas hetsjakt på Leksand. Det började med att jag såg en löpsedel (här i Johanneshov) som skrek ut skandalen. Hockeystjärnorna hade trängt sig före i kön och ja, ni vet hur det lät. Att just jag, Boris, fann denna nyhet komisk hade egentligen inte att göra med själva sakfrågan. Det som främst fick mig att dra på smilbanden var den fantastiska tajmingen. Sedan tidigare hade jag ju drivit tesen om smutsiga Leksand, spargrislaget som flyger högt osv. I och med pressens s.k. avslöjande fick jag vatten på min komiska kvarn.
-
Idag har jag i alla fall bestämt mig för att släppa svininfluensan, åtminstone för den här gången. Igår vaccinerade jag mig och vad som händer i morgon vet ingen. Kanske är influensan värre än jag och många med mig velat tro. Kanske är det flesta larmen falska.
-
Ett gott skratt förlänger livet, brukar man säga. Om detta är sant vet jag inte. Men jag vet att med humorn som vapen går man aldrig värnlös. Utan humor är vi dömda att leva i leda och att dö av tristess.
-
Jag tror på att med jämna mellanrum skratta åt galenskaper och tidningsankor. På YouTube hittade jag härom kvällen följande lilla filmsekvens. Se, hör, sjung med och njut, alla humorutrustade hockeyhogs. Här har vi en välklädd gris som vet hur man skitar ner!

torsdag 5 november 2009

Minusgrader

Stockholm har blivit kallt. Idag kom första snön. I natt kryper åter igen temperaturen under nollstrecket. Det är bara en tidsfråga innan första snöstormen kommer till stan. Som vanligt lär den leda till allmänt kaos och högljutt gnäll.

Även Gnagets hockeyherrar är iskalla för närvarande. Särskilt på bortaplan. Få spelare visar kyla, desto fler tycks ha frusit fast i isen. För närvarande ser bottenträsket i AIK:s interna plus/minusliga ut som följer:

Daniel Bång, -6
Dick Tärnström, -5
Mattias Beck, -5
Patrik Bergström, -4
Christian Sandberg, -4

Imponerande, inte sant? Njae, detta är förstås trist läsning för alla huttrande gnagare. Desto roligare är det här lilla klippet: Are you impressed - I am impressed!

AMMANDE MÖDRAR RASAR - BLOGGARE VACCINERAD PÅ BVC

Flera nyblivna mammor, ett tiotal barn samt en och annan förvirrad pappa blev idag vittne till en fruktansvärd händelse. På en barnavårdscentral i Stockholm blev en bloggande AIK:are vaccinerad mot svininfluensan!


- Nog för att han såg jävligt bra ut men det ger honom väl knappast rätt att gå före i kön, säger en av de många upprörda mödrar som Black Boris varit i kontakt med.
aa- Han kunde väl väntat på sin tur som alla andra, det svinet, säger en annan.
aaPutte, 3 år, berättar att hans pappa blev så upprörd över bloggarens framfusighet att denne helt sonika kom sig för att skrika öknamn efter den nyvaccinerade tölpen.
aa- Är du leksing eller? Din nedriga gris!, ska pappan bland annat ha hävt ur sig.

Bloggaren själv vill först inte kommentera händelsen, men när han får frågan vem han egentligen tror att han är, svarar han långt:
aa- Jag är Boris och jag är inget svin. Jag var på åttamånaders-kontroll med min son och i samband med denna fick jag frågan om jag ville ta vaccinet. Hade jag vetat att så många skulle bli så upprörda hade jag givetvis tackat nej. Nu tackade jag ja, fick mitt stick och sedan var det inte mer med det. Vill ni göra en stor grej av denna ickehändelse så är det er sak. Jag har inget mer att säga... Jo förresten, ni vet väl om att tusentals svenskar sedan flera veckor har blivit vaccinerade genom sina arbetsgivare?

Den boriske bloggarens reaktion är talande. Det är just den typen av arrogans som Boris uppvisar som får oss vanliga, hederliga svenssons att gå i taket. Okej, killen gjorde kanske inget formellt fel, men det är ju principen vi talar om här. Man ser det framför sig: I korridoren och i väntrummen trängs barn och mödrar i väntan på sin tur. Samtidigt sitter en välsvarvad man i sina bästa år och tar emot sin vaccindos från en fager barnmorska. Vi kan inte låta bli att skänka en tanke till den vaccinerade bloggarens anhöriga. Tänk att behöva bry sig om en sådan hänsynslös svinpäls!

Bloggaren Boris. Trots vaccin - ett svartmålat svin!

onsdag 4 november 2009

Sämre än Borås

Fem bortamatcher mot mediokra gäng
Fem bortamatcher som gett däng, däng, däng, däng, däng
Fem bortamatcher utan en enda poäng
Fem bortamatcher som får en tänka på
refräng

Ungefär så här är det

Det grymtas förstås lite varstans i dessa tider av griskris och svinvaccin. Vad passar väl då bättre än att ta sig an en mindre musikalisk analys? Tänkte Boris och gav sig ut på bråddjupa vatten. Vore jag en masmatros skulle jag i detta läge flott flyta på fläsket, men nu är jag bara en skeppsråtta varför jag blott badar i livbåten. Klart som korvspad är dock att mitt inlägg är angeläget, för såväl vaccinerade svin som febersjuka lokatter.
-
Jag har tidigare konstaterat att Bruce Springsteen är gnagare, dessutom att han varit det sedan länge. En viss bloggande jämte kontrade med att på ett synnerligen övertygande sätt bevisa att Lars Winnerbäck innerst inne är leksing. Denna nya kunskap kändes till att början tung för mig att bära. Jag insåg att jag i flera år levt i en bubbla. Jag hade frivilligt spelat blåvit masrock på min stereo i Johanneshov. Jag hade sjungit med i sånger tillägnade ett gäng tokiga rivaler.
-
Självklart gjorde jämtens inlägg mig grymt besviken. Han tog inte bara ifrån mig en vardagsrumshjälte. Han tog även ifrån mig en inspiratör och idol.
-
Bruce och Lars i all ära. Det finns andra artister att avhandla. Idag gäller det Thåström och albumet Mannen som blev en gris. Kolla in låtlistan och ni fattar vartåt det barkar. Öppningslåten är som gjord för att spelas på ett hov nära mig nästa gång Leksand eller Sundsvall gästar Gnaget. Släpp aldrig in dom här riktar sig alldeles uppenbart till såväl vaccinerade som ovaccinerade icehogs.
-
Kaospassageraren syftar på ovaccinerade bussresenärer som hostar, snorar och smittar ner. Så kall så het beskriver ett febertillstånd som man aldrig riktigt vet var man har. Ungefär så här samman-fattar något sånär den sammanlagda sanningshalten i detta eminenta och ytterst trovärdiga blogginlägg.
-
Mannen som blev en gris innehåller låtar och textrader som alla pekar åt samma håll: Thåström förutspådde svininfluensan. Han varnade för dess konsekvenser. Men ingen lyssnade ordentligt. Ingen förstod budskapet. Och detta trots albumets tydliga och träffande titel. Jag antar att det bara finns en rimlig förklaring till att inte någon före denna dag förstått att tolka Thåström rätt. Pimme är nämligen uttalad djurgårdare. Ingen litar väl på en sån? (Se låt nummer 08 på den länkade sidan.)
-
Svartråttor kan man till skillnad från apor lita på i alla väder. Därför vet nu Du som läser denna blogg hur det ligger till med Thåström, Mannen som blev en gris och svinfluensan. Tacka Boris för det!

Mitt boriska bud

Svartråttan förknippas visst med pina och pest
Nollåttan ses därför som en ovälkommen gäst
Se därför mitt boriska bloggbud som en gest
Låt oss aldrig glömma; hockeylivet är en fest

tisdag 3 november 2009

Icehogs


What can you do
when the pigs go blue?
What can you do
when you've got the flu?
What can you do
when you know it's true?
Your team smells just like bacon!

Melodi
Bakgrund
Baconlag

Nerifrån och upp


Den trojanska hästen brinner
Smålandsspökets tårar rinner
Sök en gast och snart du finner
Uttänjt lakan dränkt i thinner
-
Sega armar, ben och fötter
kräver piskor och morötter
De som tränas av en trötter
liknar just nu knäckta nötter
-
Höstens tråkigaste knall
hörs från västerbottnisk hall
Eloranta står nog pall
men kan han hindra lövens fall?
-
Ett glas djoos ger energi
C-vitaminer finns däri
Frågan är om frenesi
räddar Sundsvall från sorti
-
En nykomling med kapital
visar prov på lagmoral
ser ut att med marginal
klara sig kvar utan kval
-
Gurkor kan man böja
Röster kan man höja
Tränare kan man undanröja
Spela kan man för sin tröja
-
Seriens stora frågetecken
är för topplagen rena skräcken
Bland blåbär gnisslar de som Näcken
står med rumpan bar i bäcken
-
Höstens knasigaste Knallar
Är ett gäng lejon som kallar
sig Borås och äger ballar
som är resliga som tallar
-
Vapen skramlar i fabriker
Katter flyger, river, skriker
möter allt vassare repliker
lag som inte ned sig viker
-
Gnaget trivs bäst hemmavid
Försvarsmakten är solid
Borta står man mest bredvid
tittar på och saknar speed
-
Pöjkar som Nordström och Rhodin
har genom åren samlat på sig rutin
Reducerades snabbt från rävar till svin
bara för att dom fick visst vaccin
-
Yrvaket öppnade Lejkers säsongen
Karlsson gick i taket för hundrade gången
Nyktert och naket spräckte han ballongen
Fick sina gossar att våga ta sprången
-
Ettan i daladuellen
är tvåa i hela tabellen
tänka sig härom kvällen
var de högst upp i topp av alla ställen
-
För ett år sen hade de inte en spänn
Nu jublas det åter ibland skånska män
Javisst, Percys pågar ler igen
Såklart, Räddhågs leder ju serien

måndag 2 november 2009

Back on track

I samma veva som jag fattade det kontroversiella beslutet att avhandla mina fotbollsrelaterade gulddrömmar på denna genom-gående högkvalitativa hockeyblogg drabbades både blogger.com och bloggtoppen.se av någon slags bloggifierad kruppsjukdom. Ett tag trodde jag att det var svininfluensan som hade satt sig på det världsvida nätet, sedan tänkte jag att min dator kanske hade fått ett virus. Efter att ha konsulterat en god vän och prövat att komma in på sajterna via hans hypersnabba vidunder till datamaskin - och åter misslyckats - insåg jag att felet låg någon annanstans än hos mig och min uppkoppling. Det måste helt enkelt ha varit nätet som spelade mig grisiga spratt.
-
Ett tag tänkte jag rentav att det var någon ovänligt sinnad leksing som var här och skitade ner. Men så kom jag på att de båvita masarna numera är vaccinerade mot flunsan.
-
Jaja. Jag tolkar i alla fall ovan nämnda märkliga sammanträffanden på följande sätt: Jag ska akta mig noga för att skriva om fotboll i fortsättningen. Boris bör icke blogga om bollar! Bara puckar, bara puckar. Det var synnerligen puckat av mig att blanda in bollar och Bojan i bloggandet. Men jag kunde inte låta bli. Min hjärna var nära att fullständigt förfrysa av guldfrossa. Vad skulle jag egentligen ha gjort? På något sätt var jag tvungen att lätta på trycket. Tänk er själva hur det är när man är riktigt riktigt risig i kistan. Vad gör man? Ja, inte fasen håller man sig i tid och evighet. Skiten måste ur. I bästa fall på dass. I värsta fall i byxan.
-
Hmm... Var var jag? Jo, det jag skulle säga är att jag nu har fått ordning på bitarna igen. Delvis tack vare The Who, som med sin fantastiska gamla spindellåt fick mig att inse vem jag egentligen är. Jag är en Boris och detta är en nätblogg. Alltså är jag Boris the Spider!
-
Innan jag slutar för den här gången och innan jag en gång för alla åter växlar in på hockeyspåret måste jag bara få citera min nya idol: AIK GULD 2LAX9.

söndag 1 november 2009

Danny Boy

Oh Danny Boy, the pipes, the pipes are calling

From Glenn to Glenn, and down the mountain side
The game is won, the herring strangler's strangled
Oh Danny Boy, you made it and you mangled

Originalet