onsdag 30 september 2009

Nummer 10

Den 16 augusti i år skrev en bloggare jag känner så här:

"I Gynge hoppas AIK ha hittat sin sniper, den utpräglade målskytt som laget saknade i fjol. Fan vet om man inte lyckats."

Så värst många mål har det visserligen inte blivit ännu. Men tittar man i toppen av poängligan ser det ändå riktigt trevligt ut. I och med sina tre målpass i afton, har Richard Gynge nu svarat för 2 mål och 6 assist. Det blir åtta pinnar på 5 lirade matcher det. Inte illa, inte illa. Plus/minus-statistiken är också hyfsad: 7-1 och +6. Det gör honom till seriens näst bäste, efter lagkamrat Stefan Johansson (+7).

Är det fortfarande någon som tvivlar på att Gynge är ett bra nyförvärv?

Spökskrivaren



Boris är inte här. Han är mystiskt förvunnen. Ändå skriver någon på hans blogg. Vem kan det vara? Kan någon förklara? Spökar det i Borishov?

...

Nej men, här är jag ju. Kan jag komma fram nu?

...

VANN VI? VERKLIGEN? VAD SÄGER DU, ÄR DET SANT?

...

Om någon är intresserad av en stor, svart frottéfilt så mejla mig på baconboris@yahoo.se. Den är bara använd ett par gånger och den luktar lite. Men annars är den fin. Jag säljer filten nu eftersom jag inte behöver den längre.

...

Gjorde Ryno mål också? Nä, det är inte sant alltså. Ja ja, jag får väl se reprisen i morgon då. Lovar du att de verkligen vann? Det var väl det jag visste hela tiden, det finns inga spöken.

...

Vad är det här för jävla inlägg? Bu, Boris, BUUUUUUU!

Sunnerbohov, kl. 19.00



Kvällens setlist
1. Back in black (to Ryno with love)
2. Spökjägarrock
3. Give me another Trojan song

Trojaner


Edström & Pitt. Friserade och fräna.

tisdag 29 september 2009

Korduner ut - Ryno in

Enligt Vilda Väsbys hemsida är det klart att klubben lånar Fredrik Korduner på obestämd tid. Korduner, som deltagit i samtliga AIK:s seriematcher så här långt, får inte längre plats när Ryno återvänder till svartgult.

Spöket på Sunnerbohov



Så har det blivit dags för säsongens första Smålandstripp. Det känns förfärligt att behöva säga det, men jag ser inte fram emot den här matchen.

Smålandsspöket har haft en hel sommar på sig att gillra råttfällor, och i Sunnerbohov har gasten för vana att skrämma slag på gnagare. Jag ryser när jag tänker på vad som väntar mitt svartgula lag. Jag mår fysiskt illa av att tänka på Troja/Ljungby. Om jag kunde skulle jag helst gömma mig under en stor, svart frottéfilt, och glömma allt vad Småland heter.

Troja är ett av seriens starkaste hemmalag. Hittills i höst har man full pott och 7-2 i målskillnad (på två hemmamatcher). Förra säsongen blev det 16 trepoängare av 22 möjliga i Sunnerbohov. Inte bara AIK förlorade i spökslottet. Faktum är att samtliga lag som slutade före Troja i serien, vid minst ett tillfälle fick stryk i Ljungby. Leksand, Västerås, Mora, Växjö och Almtuna vet alla hur det känns att åka hem lottlösa från trojanernas läskiga land.

Smålandsspöket är lömskt, listigt och nästan på riktigt. Just det, nästan på riktigt. Malin Berghagen får säga vad hon vill, jag slutade tro på spöken för flera månader sedan. Gnaget visade redan i våras att det går att slå Troja borta, om än efter raffel och straffdrama-tik. I morgon kväll ska vi en gång för alla rycka bort lakanet, och avslöja den utklädde snåljåpen. Det är dags att sno med sig tre poäng hem till Tjockhult.

Ghostbuster Boris djärva tips: Troja/Ljungby-AIK 2-5.

Stora trumman

Festa friskt och flumma
alla gnagare som vill
drick er gärna dumma
spill och slå en drill
men snälla, låt oss tumma
på att aldrig ställa till
läktardans till trumma
när Boris står intill

Först tofflor, sedan...

Bakgrund

Ryno come home


Kom hem

vi börjar om igen
Vi glömmer allt
där ute är det så kallt
Kom hem
försök på nytt igen
Jag ger dig allt
om du vill vara min vän

(Kindbom/Thörnholm)

måndag 28 september 2009

Plus i kanten

Härmed hyllas en magnifik
back medelst anspråkslös lyrik
Kalla det gärna pausmusik
men det är enkel matematik
Stefan är mest framgångsrik
sett till plus/minus-statistik
HockeyAllsvenskans plus/minus-liga:
1) Stefan Johansson, AIK, +6
2) Marcus Johansson, Växjö, +5
3) Teemu Kesä, Malmö, 6-2, +4

Sparkapital

AIK hockey


Kommentar:
AIK:s förstakedja har så här långt haft svårt att få till det. Bång är delvis ursäktad, då hans försäsong förstördes av en yttre ledbandsskada. Sandberg och Beck kan båda bättre. Det är ett hyfsat sparkapital som Gnaget förfogar över. Sällsynt i svångrems-dagar som dessa.

Källa

söndag 27 september 2009

Söndagshockey

Det var sömnigt värre på Hovet tidigare idag. Folk syntes gäspa både på isen och läktaren. Medan Sundsvalls spelare gled omkring som i dvala, segade Gnagets till sig serieledningen.


Det var söndagshockey när den är som sämst. AIK var överlägsna, utan att ens spela särskilt bra. 51-16 i skott låter förstås grannt, men i verkligheten var det inte mycket till pang-pang-hockey som bjöds. Gnaget snurrade och surrade men skärpan fanns inte där. Inte heller publiken. Jag läser att den officiella siffran är 1891 åskådare. En fint årtal men en usel siffra. Dessutom misstänker jag att den är framfifflad på något sätt. Speakern sa nämligen 1816 åskådare. Men hon kanske sa fel. Eller är det jag som är döv.

Till och med Greken, som vanligtvis är så energisk och engagerad, såg trött ut. Faktum är att det dröjde långt in i tredje perioden innan han fick sitt första patenterade vredesutbrott. Givetvis var det zebran som föranledde vrålet. Ett mål som först blev godkänt med sedan dömdes bort, fick Greken att förvandlas till Galningen. Dessförinnan hade han suckat, stönat och näst intill slumrat till. Vid ett tillfälle, någon gång i mittperioden, sa han att han ville gå hem. Sedan gick han ut och rökte.
Ska jag lyfta fram något positivt, förutom att AIK vann och höll nollan, får det bli försvarsspelet. Det blir bättre och bättre dag för dag. Samtliga backar spelar som de ska i egen zon, samtliga forwards bidrar med hårt jobb bakåt. Framåt ser Gynge allt hetare ut. Han sliter hårt i varje byte och jag tror aldrig att jag har sett en spelare som ser så trött ut när han är... trött. Här har AIK hittat en stor, stark center som garanterat kommer att göra mycket väsen av sig i vinter. Han gjorde 17 mål för Oskarshamn i fjol. Jag tror det blir ännu fler för Gnaget i år.
Nu ska Boris sova. Tack och go'natt.

Långrandigt 2.0


Greken och Zebran. Ses snart i en ishall nära mig.

Båtlåt


Tåget gick för länge sen

kommer ej tillbaks igen
lämnade kvar leksingen
på den öde perrongen

Masen snyftade sig våt
torkade sen bort sin gråt
ses nu seglandes i båt
nynnandes sin nya låt

Länk: Leksingens båtlåt

lördag 26 september 2009

Inför Sundsvall (h)

Kort och gott. Jag räknar med en säker seger. Samt förstås:

  • Ett tiotal barnsliga vredesutbrott,
  • Ett mediokert rosa konfettiregn (bestående av värdelösa öddslappar),
  • Ett långrandigt samtal om zebror.
Om någon fortfarande undrar: Ja, Greken ska gå på matchen.

Kollage



1) Monokel och förstoringsglas, 2) Boris i masugnen, 3) Vit flagg,
4) Brobygge över Dalälven.

Länk: Bakgrund

Smutsiga Leksand

Synden straffar sig själv brukar man säga. Men stämmer det? En titt på HockeyAllsvenskans fair play-tabell talar för motsatsen.
Som synes är det Leksand av alla lag som är seriens största syndare så här långt. Masarna som i skrivande stund toppar (den poäng-mässiga) tabellen är ena riktiga fulingar. Trettiofem tvåminuters-utvisningar är man uppe i redan. Lägg därtill en del annat sattyg, som renderat i än hårdare straff, och bilden klarnar. Leksand är rent ut sagt ett smutsigt gäng. Och det verkar inte bättre än att brott lönar sig.

Jo jo, säger ett och annan smartskaft, men det har ju bara spelats ett par omgångar. Den där listan säger väl ingenting? Dessutom har ju Leksand mött hårt motstånd, bl.a. i form av ett gäng vapenskramlande kompaktlastare*.

Jaså, svarar jag och kontrar med mitt tyngsta artilleri. Vilket lag vann serien i våras? Vilket lag tror ni drog på sig flest antal utvisningsminuter förra säsongen? Just det: Leksand är svaret på båda frågorna. Säsongen 2008/2009 snittade man 23,13 utvisningsminuter per match. I jämförelse kan man titta på det sjyssta och alltid lika ärliga AIK, som för övrigt blev tvåa i serien. Vi snittade endast 18,80 min/match och var med detta seriens elfte snällaste lag.

I vårens kvalserie var det bara Västerås som lyckades fula till sig fler minuter i botbåset än Leksand. Leksand var dock det lag som drog på sig allra flest tvåminutersutvisningar. Hela sjuttiotre stycken tvåor samlade man ihop på endast sex spelade matcher. Det är inte illa pinkat av en samling handmålade trähästar!

Börjar vi nu bli mottagliga för den stora bilden? Börjar det klarna för oss? Det är kanske dags för statistiker Boris att dra sina slutsatser?
  • Leksand är, som alla intelligenta läsare förstår, ett mycket mycket fult spelande lag. Uppenbarligen lever man på att spela smutsig och grisig ishockey. Att laget numera coachas av Lillstrumpa och Sister Christer lär knappast hjälpa till att tvätta bort den lortiga stämpeln.

  • När Leksand vinner gör man det inte för att man är bra, man gör det för att man är fula. Motståndarna skräms helt enkelt av de ruffiga och buffliga masarna. De allsvenska feglagen vågar inte stå upp, de vågar inte försvara sig. Istället lägger de sig platt och låter de läskiga leksingarna leka in en massa mål.

  • Förklaringen till att Leksand alltid förlorar mot AIK (i matcher av betydelse) är att de svartgula iskrigarna är så otroligt tuffa och tåliga. När Leksand stöter på det stora och välutrustade Gnaget (med en ståndaktig Kapten Dick i täten), framstår Leksands lortgrisar som ett band högafflande bönder beväpnade med spett.
Kanske sitter det i detta nu en och annan leksing och tänker låga tankar om den boriske bloggaren. Det ska ni i så fall inte göra, kära blåvita fulingar. Istället ska ni tänka så här: Boris är rolig. Boris bara skojar. Boris är egentligen bäst.

*Det finns tre typer av Bobcats: 1)Rödlokatter, 2)Kompaktlastare, 3) Hockeyspelare.

fredag 25 september 2009

Leksands tränarpar


Lillstrumpa & Sister Christer.

Originalet

Kommentar om kommentarer

Jag både roas och oroas när jag tar del av andras bloggar. Kommentarsfälten fungerar inte sällan som pysventiler för anonyma näthatare. Dessa grälsjuka grobianer tycks tro att det är deras rättighet att smutsa ner i andras vardagsrum. Men det är det inte. En blogg är inget nätforum, inget offentligt rum för smutskastning och personangrepp. En blogg är inte allmänhetens egendom.

En blogg kan vara allt det som jag nyss räknade upp, men endast om bloggaren själv vill det. Det är nämligen alltid bloggaren själv som bestämmer. Om bloggaren är road av att hålla diskussionsklubb i sina kommentarsfält så inte mig emot. Ingen ska dock tro att en blogg per definition är en öppen samlingsplats för diverse dumskallar och debattörer.

Själv har jag än så länge klarat mig från de värsta nätmarodörerna. Naturligtvis beror det till stor del på att Black Boris har så pass få besökare. Jag får vara glad för den feedback jag får, typ. Tyvärr har jag emellertid vid ett par tillfällen känt mig nödgad att radera kommentarer. Påhopp, personangrepp, rasistiska tillmälen osv. hör helt enkelt inte hemma här, inte heller renodlad reklam.

Jag tillåter inte vem som helst att skriva vad som helst på min blogg. Jag tillåter inte kommentarer som uttrycker åsikter eller påståenden som jag själv skulle skämmas över att yttra. Det här är mitt offentliga vardagsrum, alla är välkomna hit. Men den som missbrukar gästfriheten åker ut. Svårare än så är det inte.

Utvisningsligan

Kommentar:
Vad ska Greken säga nu?

torsdag 24 september 2009

På grönbete



Envishetens furste
är omöjlig att stoppa
så är han ock den störste
vår pånyttfödde Foppa

Poängligan


(Matcher, mål, assist, poäng, plus/minus)
Kommentar: Man ska förstås inte dra för stora växlar efter endast tre spelade omgångar, men så här långt ser det bra ut ur svartgul synvinkel. Tre AIK:are bland de sex bästa, varav två är stekheta nyförvärv. Inte illa. På söndag kommer Sundsvall till Hovet. Fler poäng då?

Källa: http://stats.swehockey.se

onsdag 23 september 2009

Hockey via satellit


Viasat Hockey har på bara ett par sändningar övertygat mig. Det här är bra. Det här vill jag ha. Det känns gott att Hockey-Allsvenskan tas på allvar och att man satsar på kvalitet rakt igenom
.

Annat var det i fjol, när TV4 Sport ägde sändningsrättigheterna. Jämfört med Viasat hade man sämre kommentatorer (varav en envisades med att återkommande säga Solna AIK), sämre studioankare och betydligt sämre spelar- och tränarintervjuer. Där TV4 Sport slarvade är Viasat Hockey professionella på varje punkt. Särskilt gläds jag åt att lyssna till expertkommentator Håkan Södergren.

Den gamle djurgårdsbusen har ju i många år fungerat som expert, men endast under ett högst begränsat antal VM-veckor per år. Nu får han äntligen det utrymme som han och TV-publiken förtjänar. Till skillnad från den självgode och mästrande Leif Boork, är Håkan ödmjuk men ändå vass. Till skillnad från gaphalsen Wikegård är Södergren lugnare, sakligare och framförallt betydligt mer välformulerad. Medan Wikegård ständigt tappar koncepten och mer ägnar sig åt att heja och håna än att kommentera, håller sig Södergren sansad och stabil.

Jag tror egentligen aldrig att jag har blivit knäckt på Södergren framför teven. Boork och Wikegård däremot, stör jag mig alltid på, på ett eller annat sätt. Boork mest för hans överlägsna jäsande och proppiga attityd. Wikegård för hans ideliga utbrott och pinsamma påhopp.

En annan som överraskat positivt i Viasat Hockeys sändningar är Tomas Sandström. Jag gillar verkligen hans sätt att ta plats i rutan. Han vågar säga det som spelare, tränare och sportchefer tänker. Han hycklar eller hymlar inte om vad som faktiskt sker på banan. När en kille som Sandström, med den bakgrund han har, konstaterar att ett lag ägnar allt för mycket tid och kraft åt att klaga på domaren, vet man att han har rätt. Samtidigt är han bra på att hålla sig kort. Det finns ingen anledning att grotta ned sig i små, icke avgörande detaljer. Här har TV4 och deras skandalreportrar mycket att lära.
-
Jag var till en början tveksam till f.d. innebandyliraren Jihdes på-isen-intervjuer. Tyckte det såg väldigt fånigt ut när han snurrade omkring på grillor i samband med premiären på Hovet. Men jag har faktiskt ändrat uppfattning. Jag tycker det är bra TV. Jihde jagar rätt på den spelare han vill prata med, kameran följer med och man får som tittare ett annat perspektiv än man är van vid. Dessutom är Jihde duktig på sitt nya jobb. Han har det väl i sig, antar jag, precis som sin mer rutinerade bror.
-
Inför säsongen trodde jag inte att det skulle bli så särskilt många matcher framför teven för min del. AIK:s bortamatcher förstås, men t.ex. Sundsvall-Malmö kändes inte så där väldigt lockande. Tack vare Viasats braiga sändningar har jag redan ändrat mig. Det här kommer att bli en fullspäckad hockeysäsong för Boris, både på läktaren och i soffan.

Islossning



Mycket positivt i afton. Till att börja med, en riktigt bra och underhållande hockeymatch. Två starka lag, härlig intensitet och ett kanonresultat för oss svartgula.

Efter två mållösa men sevärda perioder blev det rejäl islossning i tredje. AIK imponerade. Och vilka mål sen! Gynge och Bergström visade framfötterna och blev båda tvåmålsskyttar. Bergströms avslutande 6-2 är en delikatess i klass med Peter Gradin i sina bästa stunder. Precis som hemma mot Malmö gör vi mål direkt efter en tekning i anfallszon (Bergström där också). Det är dags att på allvar börja prata om fasta situationer även i hockey.

Bröderna Ahlström fortsätter att visa att de är här för att mellanlanda. Snurrar friskt men aldrig för sakens skull. Riktigt farliga hela tiden och dödligt effektiva. Skönt att Henrik Eriksson var tillbaka redan ikväll. Han fungerar perfekt som center mellan tvillingarna. En annan som fortsätter att imponera är Tobias Ericsson. Målskytt återigen och framförallt hårt jobbande varje gång han är på isen. Tobbe måste vara en mardröm att möta, särskilt för småsåsiga allsvenska backar.

Det pekar åt rätt håll för AIK. Vi är serieledare, smaka på den! Hoppas att alla gnagare framför teven förstår vad de missar om de även i fortsättningen väljer att stanna hemma från Hovet.
-
Noterar att Västerås tog sin första seger i och med 2-0 hemma mot Oskarshamn. Väntat givetvis men också viktigt för gurkorna. Ska bli intressant att höra vem som vaktade kassen för de svartgula. En nolla är alltid en nolla och kan vara nog så viktigt i kampen om förstaspaden.
-
Det är kanske inte det mest vågade påståendet men ändock; AIK kommer att göra mycket mål denna säsong. Betydligt fler än i fjol.

I Gynges ben


Armeringsjärn.
Allt enligt betongblandare Södergren.

Melin & Franzén



Gnagets svar på universums urkrafter.
Allt enligt den nykinesiske filosofen Håkan Södergren.
Yin (det svarta) = Melin
Yang (det vita) = Franzén

Greger

När min älskling blir sur på mig brukar hon kalla mig Greger. Jag vet inte riktig varför men jag antar att hon tycker det är ett fult namn. Idag informerade jag henne om att Moras lagkapten minsann heter Greger. –Jaha, svarade hon och fick det att låta som en fråga. Sedan himlade hon kvinnligt med ögonen och skakade på huvudet. Ibland tror jag att hon tror att jag bara har hockey i skallen.

Ut med det gamla, in med det nya

Klockan klämtar för Linköping. Även de har en hyra som ska pröjsas. Även de har en trupp som är för dyr. Men kanske är det lättare än man tror att ersätta en eventuell spelarförlust. Här kommer mitt förslag, helt gratis. Sug på den du, Mike Helber!


Center ut, center in.

(Jag tar inget som helst ansvar för de eventuella följderna av att anamma mitt förslag. Ett centerbyte kan lika gärna resultera i Plopp som flopp.)


Knivigt i kväll?

Jag vet inte, men någonting säger mig att det kommer bli tufft i afton. Mora har inlett serien starkt och när AIK komer på besök är man laddade till tänderna. Jag hoppas på seger men inser att det likväl kan bli torsk. Gnaget har en minst sagt knivig uppgift framför sig.

Tips: Mora-AIK 2-3.

tisdag 22 september 2009

Konstaterat


Mora har en Bogg. Boris har en blogg.

Angående gårdagen

Det slår mig att jag inte med ett ord nämnt gårdagens bortaseger. Ändå har hela tre genomtänkta inlägg publicerats här på bloggen sedan den feta damen sjöng i Örebro.


Så här var det. Jag befann mig igår kväll i Solna, närmare bestämt på Råsunda stadion. Jag såg en fotbollsmatch som skänkte mig både glädje och gulddrömmar. Vid två tillfällen tvingades jag hålla för öronen och tralla högt, högre, högst. Speakern tyckte nämligen att det var en strålande idé att delge publiken periodsiffrorna från Örebro. Första gången hörde jag "AIK leder..." samt tusentals händer som applåderade. Andra gången hörde jag "Och i Örebro..." samt avmätta applåder.

Efter fotbollsmatchen for jag hem för att se hockeymatchen på video. Jag hade förstås mina aningar om att resultatet skulle vara av positiv art, åtminstone fram till tredje perioden. Jag hade rätt.

AIK gjorde en helt okej insats i Örebro. Man gjorde mål, man vann och man var det klart bättre laget. Gott så. Tobias Ericsson blev tvåmålsskytt och var överhuvudtaget riktigt bra. Henrik Erikssons axelskada gav den i normala fall offensive backen, Jonas Liwing, chansen att lira samman med bröderna Ahlström. Det gjorde han med den äran. Dicken var sin vana trogen ståndaktig och stabil. Heino höll tätt efter ett tidigt baklängesmål i period ett. Melin såg glad och avslappnad ut. Örebro blev, faktiskt lite oväntat, en enkel match.

Det som framförallt slår mig när jag tänker på gårdagen är att AIK hockey engagerar alldeles för få. Jag tvivlar på att det var särskilt många på Råsunda, som liksom jag hade planerat in en sen videosittning. Jag tror att de allra flesta i fotbollspubliken var tacksamma över att speakern delgav dem resultatet från Örebro.

Ställer jag för höga krav på mina medsupportrar? Har jag för stora förväntningar? Det är möjligt, men för mig var det i alla fall viktigt att se hockeymatchen i efterhand. Jag hade inte ens tänkt tanken att hockeyresultatet skulle basuneras ut via Råsundas högtalare. För mig betyder hockeyn lika mycket (om inte mer) än fotbollen. Jag tycker det är bedrövligt att så få dök upp på hockeypremiären (2517 åskådare). Jag är besviken på alla gnagare som inte ställer upp när det som mest behövs. Jag vet inte om vi förtjänar ett lag i Elitserien.

Men när Leksand kommer på besök blir det förstås liv i luckan...

Inför Mora (b)

Dalarnas landskapsdjur är en ståtlig figur med ett lustigt namn. Bubo bubo på latin blir Berguv på dalmål och svenska. (På skånska vete katten vad di säger men det är å andra sidan ointressant i detta sammanhang.) Berguven är en erkänt duktig jagare, men till skillnad från sina mänskliga landskapsfränder ses den sällan med bössan i hand. Istället tar berguven sina byten med näbben. Och det är inte vilka byten som helst vi talar om. Faktum är att hälften av berguvens föda består av gnagare av olika slag.

Och vad har då detta med morgondagens möte i Mora att göra? Inte mycket alls är jag rädd. Men håll med om att det var ett högst oväntat inlägg!

Monkey on ice, del 4

Både en och annan hockeyintresserad höjde på ögonbrynen när Hårde Hardys för ett par månader sedan presenterades som comebackande djurskötare på Skansen. Själv blev jag föga förvånad. Jag menar, var annars skulle det finnas jobb åt Herr Nilsson?

Gurkor utan guts?


Gurklaget från Västerås har inlett serien skralt. Två raka förluster skrämmer inga blivande toppkonkurrenter. Nog för att man mött hyfsat motstånd, men det duger inte att bromsa sig upp för en backe. Lyd därför Boris balla råd, alla gurkor utan guts: Släpp lös grönsaken i er, skala gurkan! Eller som Gunde skulle sagt om han var gurk: VIK inte ner er! Visa lite stake!

söndag 20 september 2009

Tankar från ett sofflock

Det är okristligt att slita på söndagar. Därför gör jag som Kronblom, jag lägger mig på sofflocket och kopplar av. Med hockeybibeln uppslagen i knät tar jag väl vara på vilodagen. Det är gott att vara ledig.
I rosa bladets utsökta säsongsguide läser jag om Eliserien. Jag tar del av lagpresentationer, tränarintervjuer och en och annan lustig liten lista. Under rubriken "Hockeynomaden" tecknar Tomas Ros ett porträtt av en gnagare på drift. Yared Hagos har på ett par år avverkat fler klubbar än många spelare gör på en hel karriär. I våras lämnade han HV71 för att hjälpa SSK i kvalserien. Numera återfinns den före detta AIK-centern i Skellefteå.
Det är en intressant text om ett intressant fenomen. Det finns spelare som ständigt byter lag, som sällan stannar längre en högst två säsonger i en klubb, och som aldrig tycks slå sig till ro. Ofta får dessa spelare en stämpel i pannan. De kallas egoistiska, pengakåta och påstås sakna hjärta och klubbkänsla. Men tänk om det bara handlar om rastlöshet. Tänk om det finns hockeyspelare som behöver röra på sig för att trivas? Tänk om det finns hockeyspelare som behöver bryta upp och börja om för att må bra?
Jag har inga problem med hockeynomader som Hagos, så länge de alltid gör sitt yttersta för att prestera i den klubb de för tillfället representerar. Givetvis blir de aldrig fansens favoriter. Men det kanske inte är deras uppgift eller önskan heller. Kanske är det så enkelt, att hockeynomaden är en kringresande arbetare som utför sitt jobb där hans tjänster efterfrågas. Och kanske behövs nomaden, likväl som trotjänaren, för att ett lagbygge ska bli komplett? En viss rotation är av naturliga skäl nödvändig. Spelare kommer och går men klubben och laget består.
Kanske kommer det en dag, då Yared Hagos bestämmer sig för att sluta cirkeln. Kanske återvänder han då till det riktiga AIK för att slå sig till ro. Frågar ni mig så är den förlorade sonen alltid välkommen hem.
Den som känner sin Kronblom vet att han har en fosterson. Denne
dök högst oväntat upp i serien på 80-talet och i tidningen 91:an
utlystes en namntävling. Vad grabben fick heta? – Boris, förstås!

Berättigat gnäll från en luttrad fan

AIK hockey
Det är ett helvete att vara gnagare. Särskilt i tider som dessa. På måndag ställs allting på sin spets, då hockey- och fotbollslaget spelar sina matcher samtidigt.
Även om Black Boris till 100 % är en hockeyblogg, så innebär det inte att jag är ointresserad av fotboll. Tvärtom. Jag älskar AIK:s fotbollslag lika mycket som jag älskar hockeylaget. Min kärlek till AIK är så stor att jag, om jag bara kunde, med glädje skulle stycka mig själv i två delar. Vänster halva skulle jag sedan skicka till Örebro, höger halva fick ta tuben till Solna och mötet med Örgryte. Framåt natten skulle halvorna återförenas och jag skulle bli världens mest sammansatta man.
Detta är verkligen för jävligt. Hur ska folk utanför storstäderna kunna förstå mitt dilemma? Hur ska de kunna fatta vilket helvete jag befinner mig i? Nåja, en del leksingar vet förstås hur det kan vara, de har ju Hammarby att heja på också. Men andra lantisar då, hur ska de kunna sätta sig in i min prekära livssituation? Jag skulle förstås kunna spela in en av matcherna på video, det kommer jag antagligen göra också, men ändå: Jag vill ju se matcherna LIVE!
I tider som dessa, när TV-bolagen och idrottsrörelsen går hand i hand, när ett stockholmsderby tidigareläggs för att ge plats i tablån åt ett londondito, när en andraperiod i HockeyAllsvenskan inte kan komma igång förrän tränarna intervjuats klart, känns det märkligt att AIK:s supportrar ska behöva välja mellan fotboll och hockey. Är det verkligen bara pengar som styr nuförtiden? I så fall borde det verkligen vara dags för förändring. Jag vill inte behöva välja längre. Jag vill ha både och. Ge mig en sportslig chans att se mina lag!
På måndag skiter jag i Örebro. Jag skulle ändå bara sitta och gnälla över att jag missar fotbollen. Jag ratar Örebro och för ett par timmar låtsas jag inte om mitt älskade hockeylag. Jag går till Råsunda som en besviken men beslutsam man. Jag stoppar öronen fulla med proppar och hoppas på det bästa. Nåde den jävel som avslöjar hockeyresultatet i Örebro. Nåde den pajsare som vågar ljubla över ännu ett Ahlströmskt tvillingtryck.
Förresten är innebandy en riktig skitsport. Som AIK:are skäms jag över att vi har ett innebandylag. Och ja, jag är bitter.
¤
Detta blogginlägg är skrivet helt utan ironiska eller skojfriska undertoner. Bloggaren är dödligt seriös och har under lördagen varit i kontakt med flera högkvalificerade kirurger. Ingen av dem visade sig dock vara intresserad av att delta i delningen av Boris.
¤ ¤
Innebandy är en riktig skitsport. Detta har bevisats åtskilliga gånger den senaste tiden, även om vissa virrhjärnor vill göra gällande att innebandyspelare både är smartare och bättre tränade än hockeyspelare. Den meriterade fotbollsspelaren H. Larsson har, om någon, tydliggjort hur fånigt det är med plastklubbor, ihåliga bollar och pannband. För att inte tala om målvakter som sitter på knä och sprattlar som vore de stympade bläckfiskar.
¤ ¤ ¤
För den luttrade gnagare som mot förmodan väljer att åka till Örebro kan
denna länk vara till glädje. Särskilt om personen i fråga föredrar andra berusningsmedel än Åbro klass I.

lördag 19 september 2009

It's all about the Boris

Boris Nikolajevitj Jeltsin föds den 1 februari 1931 i byn Butka, dåvarande Sovjetunionen. Blir i juni 1991 Rysslands förste demokratiskt valde president. Reformerar rivigt och radikalt landets ekonomi. Dansar och dricker med jämna mellanrum. Dör i sviterna av en hjärtattack 2007.

Boris Becker föds den 22 november 1967 i Leimen, Baden-Württemberg, dåvarande Västtyskland. Sjutton år senare vinner han Wimbledon som den yngste herrspelaren någonsin. Får tack vare sitt hårda servande och aggressiva spel, smeknamnet ”Boom-Boom” Becker. Är rödhårig och frän.

Boris Bacon föds den 5 januari 2009 i Borishov, nuvarande Sverige. Ingår, som förste hockeygnagare någonsin, giftermål med sin älskade klubb och tar sig namnet Black Boris. Blir bloggberoende och ballar ur. Jämför sig med andra boriska giganter och kommer fram till att han har ett minst lika stort ego som dem.

Black Boris goes pink.

fredag 18 september 2009

På Hovet med en galen grek:

AIK hockey
Greken, Greken, min vän och rebell
Jobbar och sliter var eviga kväll
Ingen jag känner är så originell
Ingen jag vet når så hög decibel

Greken är tokig och emotionell
Gråsprängd, manlig och mångkulturell
Ser han en zebra så ger han den skäll
Men innerst inne är galningen snäll

Machomannens tårar



Malmö Räddhågs är en lustig liten klubb. Ena dagen gör man det till en hederssak att inte anmäla Dick. Nästa dag kastar man paj som små barn på tivoli.

Göran Karlströms uttalande i dagens Expressen är riktigt fjantigt. Att han tycker det var fel av Malmö att inte anmäla Dick är förstå-eligt. Samtidigt kan man fråga sig om han, som den huvudtränare han är, helt saknar talan i dylika frågor? När Karlström, via tabloiden i hotfulla ordalag, varnar för kommande hämndaktioner mot AIK blir det smått komiskt. Uppenbarligen är det inget större fel på karlns verbala förmåga:

- Blir Tärnström inte avstängd är det ett tecken på att det är helt okej att klubba ner folk i rinken med fara för mycket svåra skador. Vi glömmer inte. Det lovar jag. Vi ska möta AIK flera gånger. Då kan det bli ett överfall från vår sida.

Så resonerar en äkta hockeygrabb. Göran Karlström skiljer sig egentligen inte nämnvärt från andra tränare när det gäller synen på hämndaktioner. Det som gör honom speciell är att han går ut i pressen och talar om hur han tänker. Samtidigt är det ett rent patetiskt försök att sätta press på förbundet. Stäng av Tärnström eller vi tar lagen i egna händer, typ.

Så mycket enklare det hade varit att direkt efter matchen lämna in en anmälan och på så sätt statuera ett exempel. Men förstås, det finns ju en hederskod som förbjuder ett sådant handlande. Varför reagerade man då inte starkare redan på Hovet. Jag menar, om man nu inte ville blanda in förbundet? Dicken fick trots allt sitt hjärnsläpp i mitten av andra perioden, således fanns det gott om tid att hämnas på för den rödhök som velat.

Finns det måhända en hederskod som säger att man bör vänta tills matchen är slut innan man bestämmer sig för att slå tillbaka?
Räddhågs tuffa fystränare, Jonas Morin, gjorde efter matchen klart att "Tärnström är en jävla kärring". Det är ett uttalande som gör sig väl i sitt sammanhang. En hockeygrabb säger det som andra hockeygrabbar tänker. Och om kärring är detsamma som feg har jag förståelse för Morins ordval. Faktum är att jag känner mig smått manad att använda samma ord, om än böjt i plural, för att beskriva Malmöledningens sätt att hantera den uppkomna situationen. Men jag avstår.
Istället väljer jag att benämna saker och ting efter dess korrekta betydelse. Därför är Göran Karlström idag en gråtande machoman, en snarstucken fåne som väljer att skicka fega budskap via pressen istället för att stå upp för sin sak. Om Göran vill ha Tärnström avstängd så kan han faktiskt skicka in en anmälan till disciplinnämnden. Om Göran vill ta saken i egna händer så kan han göra det utan att förhandsskvallra om det som en annan lipsill.
Patetiskt är vad det är.

Uppdaterat 00.25
Den stora frågan denna kväll:
Är Moras ledning lika "snäll"
som sin skånska dito?
Ska tränaren inkognito
anmäla Kesäs smäll?


Länktips: "Sånt man inte vill se på banan"

När machomän gråter ut..

Black Boris om Malmöledningens senaste utspel.
Snart på en blogg nära dig...

En fråga om heder

AIK hockey
"Det är en hederskod att klubbar
inte anmäler varandra"


Kommentar: Återstår att se om disciplinnämnden, som fått in anmälningar från ett flertal privatpersoner, är lika förlåtande och storsint. För övrigt trodde jag att det var en hederskod att spelare inte slår ner varandra bakifrån, efter avblåsning och helt utan anledning. Nu vet jag bättre.

torsdag 17 september 2009

När Dicken ballar ur...

...gör han det med råge. Jag ska villigt erkänna att jag missade Tärnströms hjärnsläpp i går. Jag får skylla på att jag satt dåligt till samt att jag var alltför upptagen med att grämas över målet som föregick frispelet. För inte är jag väl en cyklop heller?

TV-bilderna talar dock sitt tydliga språk. Dicken får nog ställa in sig på ett par matchers vila.

onsdag 16 september 2009

Tvillingtryck



Tvivlaren, som var osäker på om tvillingbröderna från Huddinge skulle lyckas i svartgult, kan krypa till korset redan nu. Bröderna Ahlström dominerade fullständigt i kvällens premiär och det är inget snack om att de är här för att mellanlanda.

Twinsen snurrade friskt med Percys pågar och låg bakom AIK:s seger. Kedjan, vars tredje länk bestod av Henrik Eriksson, övertygade stort. Med laddade bössor och skjutglada sinnen gick 68:an och 86:an till ideliga angrepp mot Rödhökarnas försvar. Man siktade högt, sköt skarpt och träffade sitt mål. Inte mindre än tre gånger lyckades vapenbröderna överlista stackars Hurme i Malmökassen. 68:an (Victor) blev tvåmålsskytt, 86:an (Oscar) gjorde det viktiga 3-3-målet.

Jag var knappast den enda på Hovet som kom att tänka på bröderna Sedin när jag såg vad jag såg. Likheterna är många, även om skillnaden förstås är stor. Att redan nu jämföra Ahlströms med världens bästa tvillingpar vore orättvist. Helt klart är dock att 68:an och 86:an är bra, riktigt bra. Jag tror inte de gjorde ett enda dåligt byte. Jag tror att de, med hjälp av kamrat 79:an, skapade ungefär lika många chanser i matchen som resten av de båda lagens spelare gjorde tillsammans.

Man ska förstås inte dra för stora växlar av en enda match men idag gör jag ett undantag från regeln. Jag vill påstå att bröderna Ahlström är det bästa, roligaste och mest spännande jag sett i AIK sedan Patera, Prochazka och Vejvoda gjorde sitt intåg hösten 1996. Och det vill inte säga lite. När 68:an och 86:an snurrade igång i Malmös zon njöt jag som bara en riktig hockeyälskare kan. Det var fart, finess och fräckhet. Det var frisk frenesi och förvånansvärt tuff. Faan vad bra de var!

I övrigt fanns det en hel del att glädjas åt men förstås också en del att grämas över. Om vi börjar med det positiva så gladdes jag åt att se hur aktivt tränare Melin och Franzén coachade laget. Exra skönt att man tar en tidig timeout (början av andra perioden) när saker och ting inte fungerar. Ett par spelare får plus för sina insatser. Backarna Stefan Johansson, Filip Olsson och Dick Tärnström var alla riktigt bra. Även Mikael Österberg klev in och visade framfötterna när han väl fick chansen. Framåt var, förutom Ahlströmmarna och Henrik Eriksson, både Engblom och Gynge starka. Man skapade dock för lite för att få de riktigt höga betygen.

Mindre bra var att Sandberg och Bergström fick så lite uträttat. Nog för att man gnuggade på och slet åt båda håll men offensivt hände nästan ingenting. Jonas Westerling hade kunnat räknas in i nämnda skara, om han nu inte blivit matchvinnare med ett fantastiskt mål i Sudden. Ett avgörande klassavslut höjer givetvis betyget men helhetsintrycket är att Lill-nyllet kan mer än så här. Övriga spelare säger jag varken bu eller bä om. Jag konstaterar dock att det lite för ofta såg lite för virrigt ut framför eget mål. Möjligen skulle jag kunna påpeka att Heino i kassen såg smått yrvaken ut, men varför ägna spaltutrymme åt att klaga och överanalysera. Heino varvade högt med lågt men det är tillåtet att vara ringrostig i en premiär.

Till sist konstaterar jag att seriestarten gav idel väntade slutresultat. Leksand tog en väntad, om än sen, skalp i Västerås. Mora och Växjö vann och i övrigt gjorde hemmalagen vad de skulle. I morgon blir omgången komplett när Troja/Ljungby tar emot Almuna. För AIK:s del sker nästa stopp i Örebro på måndag. Jag räknar med en säker seger och skulle bli mycket förvånad om det inte gnälls högljutt bland hemmasupportrarna. Tips: 1-5.

68:an & 86:an

Dåtid, nutid & framtid

AIK hockey


Malmö 1992: Svenska mästare i en dräkt som såg ut som ett mjölkpaket. Mats Näslund var en många stjärnor. Percy rökte cigarr och var härligt dryg i största allmänhet. Övriga Sverige rynkade på näsan åt "köplaget" och tyckte det var för jävligt att en uppstickare bara kunde gå vinna guld så där.

Malmö 2009: Skånska rödhökar med ett märkligt och mycket fult märke. Har inte särskilt många stjärnor. Percy syns inte röka lika ofta och framstår, trots sin grötiga dialekt, som på gränsen till ödmjuk. Övriga Sverige följer Redhawks framfart med en gäspning men har vett nog att inte räkna ut pågarna än.
Malmö 2020: Danska representanter i den europeiska hockeyligan. Laget dräller av stjärnor. Percy kedjeröker cigarr, är kaxig, stöddig, dryg och alldeles, alldeles underbar på sitt eget vis. I Sverige följer man lagets framfart med visst intresse men konstaterar krasst: Skåne är en del av Danmark och lika bra är väl det. Vi förstår ju ändå inte vad de säger.

Äntligen!



Dagen är här. Om inte särskilt många timmar gör Gnaget säsongspremiär och givetvis är jag uppfylld av förväntan. Snart går jag, med ett saligt leende på läpparna, vägen upp till Hovet. Snart öppnas portarna. Snart släpps pucken. Äntligen är det höst!

Dagens tips: 2-1.
(Inte så bra ödds men Greken blir glad ändå. Endast zebran upprör en dag som denna.)

tisdag 15 september 2009

Bång & Kalsong



Rödhöken sparar sin sista kalsong
Han håller sig tydligen torr denna gång
Men som man säger, säsongen är lång
Tids nog får skåningen smaka på Bång

Länktips

måndag 14 september 2009

Kvitterat



Stockholm–Skåne 1–1. Det blir ju lätt så här när ingen gnagare finns med på plan. Nu får våra svartgula hockeyhjältar se till att ordningen återställs på onsdag. För inte ska vi väl apa efter ett gäng boll-sparkande blåränder?

Snart är det dags för stoj och ståhej
Snart släpps pucken, ja jävlarimej
När Gnagets gossar bjuder in till galej
pinkar Percys pågar på sig